Hyreslagens flexibilitet på en allt mer flexibel hyresmarknad : Coworkingmedlemskap – ett lokalhyresavtal i fårakläder?

Sammanfattning: Coworking och andra nya former av flexibla kontorslösningar har under flera års tid varit på kraftig uppgång. Fenomenet har expanderat främst i de tätbefolkade storstäderna och ur ett internationellt perspektiv utgör det nu en betydande andel av den kommersiella hyresmarknaden. Uppläggen möjliggör en smidig skalbarhet för framförallt mindre företag och bidrar till ett effektivt nyttjande av det begränsade antalet kontorsbyggnader. De här flexibla kontorsupplåtelserna möjliggör för företag, organisationer och privatpersoner att genom ett medlemskap få tillgång till en dynamisk kontorsmiljö med ett flertal kringtjänster. Lokalerna kan antingen fullt ut delas med övriga ”medlemmar” eller till viss del utgöras av exklusiv kontorsyta. I medlemskapet ingår ofta tillgång till en rad olika kringtjänster som exempelvis bemannad reception och deltagande i sociala evenemang. Dessa avtalsförhållanden bär både många likheter och olikheter med traditionella lokalhyresavtal och frågan om hyreslagstiftningen är tillämplig har inte än besvarats av svensk domstol. Den här uppsatsen utreder därför ramarna för hyreslagens tillämpningsområde och applicerar sedan de slutsatserna på ett antal exemplifierande avtalsscenarion som speglar motsvarande avtalsförhållanden på hyresmarknaden idag. Uppsatsen svarar på hur dessa nya typer av kontorsupplåtelser ska placeras i den lokalhyresrättsliga systematiken och utreder vilka konsekvenser det får för parterna på marknaden. Resultaten kan sammanfattningsvis sägas konstatera att hyreslagen med största sannolikhet äger tillämplighet på dessa avtalsförhållanden, men att de rättsliga konsekvenserna av ett domstolsförfarande troligtvis inte skulle bli påtagligt inverkande för avtalsparterna.