Transfer i en tandvårdsorganisation : ett organisationspedagogiskt perspektiv

Sammanfattning: Sammanfattning Att ha rätt kompetens ses som viktigt för organisationers omvärldsanpassning och konkurrenskraft. Stora summor läggs på kompetensutveckling där personalutbildning är en sätt att sprida kunskap. Men många organisationer lyckas inte med att producera ihållande och heltäckande överföring av kunskap eftersom det kan uppstå problem i att överföra lärandet från utbildningsmiljön till att faktiskt använda nya kunskaper i arbetsmiljön. Detta benämns transferproblemet. Forskningen visar att transfer påverkas av faktorer som härrör individens förmåga och motivation, utbildningens utformning och relevans, arbetsklimatet, samt stöd från ledningen och kollegor. Ledningen bör ta hänsyn till forskningen för att skapa förutsättningar för utbildningsdeltagaren att tillämpa ny kompetens, men trots detta verkar det som att organisationer har svårt att identifiera vilka faktorer som är mest kritiska för transfer. I centrum för denna studie står ledningspersoners upplevelser av hur de arbetar med att stödja och ta tillvara anställdas kompetens i samband med personalutbildning. För att få en förståelse för ledningspersonernas upplevelse av att arbeta med transfer genomfördes åtta semistrukturerade intervjuer med fyra verksamhetschefer, tre arbetsledare och en HR-medarbetare i en tandvårdsorganisation som måste möta många förändringar och har ett omfattande utbildningsprogram. Det insamlade materialet har sedan tematiserats och analyserats mot tidigare forskning om transfer och med hjälp av ett organisationspedagogiskt perspektiv. Det framträdande i resultatet var att cheferna anpassade stöd och resurser för transfer både till utbildningen och till individen. Ett proaktivt arbetssätt användes främst för att anpassa insatser för transfer till utbildningen genom att det i vissa utbildningar ingick efter-utbildnings-insatser, en efter-utbildnings-aktivitet på kliniken, samt att planera för att individen ska komma igång med nya arbetsuppgifter. Ett reaktivt förhållningssätt var dock vanligare för att kunna göra de individuella anpassningarna av insatserna. Cheferna var också mer benägna att ge stöd och resurser för transfer i samband med yrkesutbildning än vid relationsinriktad utbildning. Något som också var framträdande var den kollektiva kompetensens betydelse. Det ansågs viktigt att arbetsteamet och ibland hela gruppen på arbetsplatsen behövde kunskap inom det aktuella området för att bidra till den kollektiva kompetensen att utföra en uppgift och för att kunna stötta en utbildningsdeltagare. Något som också var utmärkande var det kollegiala stödets betydelse både på arbetsplatsen och i organisationen, samt hur organisationen och cheferna aktivt arbetar med att skapa interaktionsutrymme mellan olika medlemmar i organisationen för stöd och kunskapsutbyte.