När kärleken får vänta : Mäns upplevelser av parrelationen efter första barnets födelse

Sammanfattning: Förändringen från att vara man till att bli pappa kan vara en omtumlande upplevelse och förändra mannens livsvärld. Tidigare forskning har till största del fokuserat på hur sexualiteten påverkas av det första barnets födelse, och inte på förändringar parrelationen i stort. Syftet med studien var att belysa mäns upplevelser av parrelationen efter första barnets födelse. För att studera detta tillämpades en kvalitativ metod, med livsvärldsansats. Åtta män intervjuades. Fem av dem intervjuades enskilt och tre stycken bildade en fokusgrupp. Materialet som framkom analyserades enligt Lundman och Hällgren-Granheims kvalitativa innehållsanalys (2008), vilket innebär att meningsbärande enheter tas ut, kondensering görs och koder bildas. Detta för att få fram kärnan i det intervjupersonerna upplevt. Resultatet presenteras i kategorier som visar att männen upplever att mycket förändrats i parrelationen efter att det första barnet fötts. Sex och samliv får en annan innebörd. Att inte ha samlag lika ofta som innan tycks inte vara något problem, då annan sorts närhet blir ett substitut. Männen ser på förebilder i kompisar och släktingar som de anser ha visat att det går att kombinera parrelation och föräldraskap utan att något av dem tar överhanden. Tid är något männen upplever sig ha brist på, det gäller både egentid och tid för relationen. Det finns vissa saker som männen anser viktiga för både det egna välbefinnandet och för en fungerande parrelation. Männen upplever att större krav ställs på planering och prioritering i vardagen och att en tydlig och rak kommunikation krävs för att allt praktiskt ska fungera. Enligt männen har FUB (föräldrautbildning) ibland misslyckas med att förbereda dem på att det kan ske förändringar i parrelationen. I resultatdiskussionen diskuteras det hur FUB kan bli bättre och hur barnmorskan kan arbeta med, och bemöta de upplevelser männen beskriver.