Kommunikativa svårigheter med patienten inom ambulans- och akutsjukvården

Sammanfattning: Abstrakt Bakgrund: Ambulans- och akutsjukvård innebär ofta snabba bedömningar, beslutsfattande och utvärderingar i varierande miljöer. Bästa möjliga omhändertagande av patienten kräver en fungerande kommunikation, annars föreligger risk för missförstånd, minskad patientsäkerhet, vårdskador och ökat lidande. Syfte: Syftet var att beskriva vilka strategier vårdpersonal använder sig av då det förekommer kommunikativa hinder med patienten inom ambulans- och akutsjukvården. Metod: En systematisk litteraturstudie baserat på 9 kvalitativa studier som sammanställts i en metasyntes enligt Howell Major C och Savin-Baden M (2010) Fem andra nivåns tema identifierades, tolkades och syntetiserades till två tredjenivåns tema Kommunikation när språket inte räcker till och Strategier som underlättar kommunikationen Resultat: Sammantaget visade resultatet att ambulans- och akutvårdspersonal använde stöttande och underlättande åtgärder för att göra patienter med kommunikativa hinder trygga och delaktiga i vårdsituationen. Informationsöverföringen skedde med hjälp av olika tolktjänster, anhöriga samt att med visuella medel försöka involvera patienten. Tidigare erfarenheter av att vårda patienter med kommunikationssvårigheter gav vårdpersonalen kommunikativa färdigheter. Konklussion: Resultatet visade att ambulans- och akutvårdspersonals strategier handlade om att skapa trygghet och försöka involvera patienten i vårdmötet. Ambulans- och akutvårdspersonalen behöver klara av att hantera olika etiska konflikter i akuta situationer och ha goda kommunikativa färdigheter. Tillgängliga hjälpmedel såsom tolktjänster uppfattas vara otillfredsställande och behöver ses över. Nyckelord Kommunikativa hinder, Kommunikationssvårigheter, Språkliga hinder, Ambulans- och akutvårdspersonal, Ambulans- och akutsjukvård, Vårdpersonal, Strategier, Kunskap, Erfarenhet