Vem ska iaktta mina intressen? – Om vigilanspliktens förekomst inom avtalstyperna köp av fast egendom, köp av lös egendom och köp av tjänst, samt dess förhållande till lojalitetsplikten

Sammanfattning: Två principer inom den allmänna avtalsrätten är vigilansprincipen och lojalitetsprincipen. Medan lojalitetsprincipen är allmänt känd och omskriven kan inte detsamma sägas om vigilansprincipen, som förespråkar respektive avtalsparts vaksamhet och iakttagande av sina egna intressen. Dess innebörd, förekomst som underliggande förklaring till rättsregler i den svenska rätten samt förhållande till övriga principer är förhållandevis okänd. I denna uppsats behandlas därför vigilansprincipen, benämnd vigilansplikten, och hur den kommer till uttryck i rättsordningen. Dessutom analyseras hur vigilansplikten förhåller sig till lojalitetsprincipen, benämnd lojalitetsplikten, som vid första anblick tycks vara vigilanspliktens totala motpol. Utöver att definiera plikternas innebörd, redogörs rättsdogmatiskt för hur de kommer till bokstavligt eller underförstått uttryck i tre olika lagreglerade avtalstyper: köp av fast egendom, köp av lös egendom samt avtal om tjänst. Utredningen visar att vigilansplikten allra tydligast utgör ett bakomliggande skäl till den så kallade undersökningsplikten i JB och KöpL. En köpare har intresse av att köpa en felfri fastighet, och åläggs en skyldighet att själv iaktta detta intresse. Av utredningen framgår dock att undersökningsplikten ofta kan kontrasteras av en på lojalitetshänsyn grundad upplysningsplikt, vars omfattning i vissa avseenden är omdebatterad. Omfattningen av, och förhållandet mellan, de båda plikterna påverkas av partsställningen. Undersökningen av reglerna inom konsumenttjänsträtten visar att näringsidkare åläggs en långtgående lojalitetsplikt i jämförelse med vad som gäller i jämbördiga avtalsrelationer. Ett särskilt spår i framställningen, vid sidan om de prekontraktuella felreglerna, är de inomkontraktuella reklamationsreglerna som stadgas i samtliga behandlade avtalstyper. Sammanfattningsvis konstateras att båda plikter kommer till uttryck på ett antal sätt i form av underliggande förklaringar till olika rättsregler. Därigenom justeras vilken part som i olika situationer ska tillvarata sin medkontrahents intressen, vilket visat sig kunna bli föremål för förändring genom utveckling av lagstiftning och rättspraxis. Principerna kan förhålla sig till varandra som motpoler, men i vissa fall också tillämpas i symbios.