Riksrätten - En utredning av statsråds rättsliga ansvar i tjänsteutövningen genom en historisk och nordisk belysning

Sammanfattning: Makten att styra Sverige tillkommer statsråden, vilka utgör regeringen. Regeringsmakten begränsas genom lagbundenhet och funktionsfördelning. Riksdagens funktion är bland annat att kontrollera statsrådens arbete. Statsråden har ett såväl politiskt som rättsligt ansvar inför riksdagen. Uppsatsen utreder ifall regelverket för statsråds rättsliga ansvar för handlande i tjänsteutövningen är tillfredsställande. Specialregler gäller för statsråds rättsliga ansvar i tjänsten, vilket även har varit fallet historiskt. 1809 års regeringsform stadgade en maktdelning mellan kung och riksdag. Kungen var ensam beslutsfattare och var ansvarsfri för besluten. Ansvariga var istället kungens rådgivare, statsråden. Åtal väcktes av Konstitutionsutskottet och drevs av Justitieombudsmannen. Prövningen gjordes av en specialdomstol, Riksrätten som bestod av statliga tjänstemän. Påföljden kunde bland annat bli avsättning från tjänsten. Riksrätten trädde i funktion vid fem tillfällen, mellan 1818–1854, alla gånger friades de tilltalade. Därefter upphörde regelverket att tillämpas. Kritik mot regelverket i 1809 års regeringsform framfördes under lång tid men reglerna höll sig intakta tills att den nuvarande 1974 års regeringsform trädde i kraft. Dagens reglering kännetecknas av en kontinuitet från tidigare regler. Samma organ som tidigare beslutar om och driver åtal. Riksrätten är däremot upphävd och målen prövas av Högsta domstolen som första och enda instans. Endast grovt åsidosättande av tjänsteplikten är straffbart. Det är inte längre möjligt för domstolen att döma statsråd till avsättning. Något åtal har inte väckts under det nuvarande systemet. I Norge, Danmark och Finland finns liknande regler. En skillnad är dock att länderna fortfarande har en riksrätt. Riksrättens sammansättning är en blandning mellan juristdomare och ledamöter valda av ländernas respektive parlament. Under 1990-talet fälldes före detta statsråd för handlande i tjänsteutövningen i såväl Danmark som Finland. I den avslutande delen dras slutsatser kring ifall regelverket är tillfredställande. Därutöver redogörs för egna reflektioner och förslag till reformer.