Återtaganderättsförbehåll : Behovet av ett förstärkt återtaganderättsförbehåll i relationen mellan näringsidkare

Sammanfattning: Ett återtaganderättsförbehåll är ett förbehåll som en säljare använder för att säkra rätten till full betalning från köparen. Förbehållet blir utan verkan om den sålda egendomen sammanfogas med annan egendom eller blir tillbehör till fast egendom. I uppsatsen analyseras därför behovet av ett förstärkt återtaganderättsförbehåll som gäller även vid sammanfogande. Även företagshypoteks förhållande till ett starkare återtaganderättsförbehållet analyseras, eftersom hypoteket är en säkerhet i näringsidkarens lösa egendom, till vilken det kan finnas ett återtaganderättsförbehåll.Återtaganderättsförbehållets ställning vid leasing med frifoganderätt för leasetagaren analyseras även. Bakgrunden är att det i dagens läge blir allt vanligare att leasetagaren får ökade befogenheter över den leasade egendomen, vilket kan påverka återtaganderättsförbehållets verkan. Slutligen undersöks möjligheten att införa avtalsprincipen istället för återtaganderättsförbehåll och traditionsprincipen. Bakgrunden är att flera företag i näringslivet uttrycker en önskan om ett starkare återtaganderättsförbehåll än det som finns idag. Företagen förordar en övergång till avtalsprincipen i kommersiella avtal. I ett flertal andra europeiska rättsordningar får sådana avtalsbestämmelser en betydligt starkare ställning mellan parterna än i svensk rätt och det kan finns samhällsekonomiska vinster med att även svensk rätt inför en sådan starkare ställning för avtalsprincipen i kommersiella avtal.De bästa lösningarna avseende ett förstärkt återtaganderättförbehåll är att införa ett register av återtaganderättsförbehåll och vid leasing tilldela egendomsägaren säkerhetsrätt tills leasetagarens fria förfogande över egendomen. Det innebär att egendomsägaren behåller äganderätten tills leasetagaren fritt förfogar över egendomen.