"Tyvärr är det väl så med mobbning att man ser det alldeles för sent": en studie om ledarskap och mobbning i idrottsföreningar

Sammanfattning: Uppsatsen handlar om mobbning och hur detta synliggörs i idrottsföreningar. Ledarna inom idrottsföreningar har intervjuats med en narrativt inspirerad metod för att på så sätt nå deras erfarenheter av hur mobbningen på detta område ser ut. Intervjupersonerna berättar hur de hanterar mobbning personligen och hur detta hanteras inom respektive idrottsförening. Vi lyfter även fram hur ledarna ser på ledarskap i allmänhet och hur de ser på sitt eget ledarskap. Vidare ser vi också till deras utbildningsbakgrund. Flertalet ledare inom föreningslivet är ideellt engagerade och saknar många gånger relevant utbildning för att arbeta med barn och ungdomar. Idrotten och föreningslivet är några av de stora samhällsfostrarna i Sverige. Det finns dock inga föreskrifter från staten eller någon form av läroplan för verksamheten, inte heller krav på utbildning hos ledarna. Då en ledarens normer och värderingar påverkar deras ledarskap, framställs dennes normer och värdering som ett legitimt synsätt till barn och ungdomarna. Om dessa normer och värderingar inte är samhällsenliga kan det uppstå problematik. En utbildad ledare med pedagogisk bakgrund har större möjlighet att vara medveten om detta och kan använda detta till att istället ledsaga barn och ungdomarnas moraliska utveckling och på så sätt motarbeta mobbning och andra negativa handlingar och beteenden. Dock kan en ledare som inte har någon pedagogisk utbildning vara en bra ledare och en bra förebild. Då de flesta undersökningar har fokus på skolan som en arena för mobbning introducerar vi istället fritiden som en viktig arena för mobbning. Vi bedömer att mobbning måste uppmärksammas ännu mer i idrottsföreningar och att vidare forskning bör ske för att exempelvis studera hur många ungdomar som slutar med en idrott på grund av att de upplever sig mobbade. Man behöver också lägga större fokus på forskning om ledare som mobbar sina aktiva barn och ungdomar tolkar vi det som.