Rikkärr och kalkfuktängar i Lyngsjö : hävdens betydelse i det kort- och långsiktiga naturvårdsarbetet

Sammanfattning: Sverige är fortfarande ett av världens mest våtmarksrika länder och har därför ett internationellt ansvar för bevarandearbetet. Däremot försvann huvuddelen av våtmarkerna i södra Sverige på grund av dikningar och sjösänkningar mellan 1800- och 1900-talen. Idag har en del våtmarker restaurerats och nyskapats, men det rör sig oftast om öppna vatten med strandzoner och arealmässigt långt mindre än det som trots allt finns kvar. De få kvarvarande kalkfuktängar har ett stort vetenskapligt och kulturellt värde. En rapport om Skånes rikkärr 2009 redogjorde för att 81 % av länets skyddade rikkärr är i behov av insatser i en eller annan form. Strax söder om Kristianstad sänktes Lyngsjön under början av 1800-talet och värdefulla rikkärr och kalkfuktängar bildades på den gamla sjöbottnen. Dessa marker är utnämnda Natura 2000-områden och kommer att bli skyddade som naturreservat. Floran är både art- och individrik och det är bland annat den rika förekomsten av orkidéer gör markerna skyddsvärda. För att bidra till kunskapsunderlaget för framtida skötsel- och bevarandeåtgärder studerades litteraturen och kärlväxterna undersöktes längs tre transekter. Resultatet visade att majoriteten av kärlväxterna som finns där är mer gynnade av bete än av slåtter. Många av arterna visade på en god hävd men det fanns inslag av bladvass Phragmites australis och andra konkurrensstarka växter som har möjlighet att ta över området på ett oönskat sätt. Målsättningen för markerna är att långsiktigt bevara och utveckla områdets naturvärden knutna till ett kulturpåverkat landskap. Här finns en lång tradition av odling och hävd med bete och slåtter. Betesupplägget behöver utvärderas för att ta hänsyn till floran och det finns behov av kompletterande skötsel när betesdjuren inte räcker till för att bevarandestatusen ska kunna upprätthållas.