Remedying mergers and acquisitions below the EUMR jurisdictional thresholds - The EU competition law treatment of non-reportable M&A transactions

Sammanfattning: Europeiska kommissionen har sedan en tid tillbaka upplevt brister i EU:s kontroll av företagskoncentrationer. Detta eftersom EU:s koncentrationsförordning inte anses fånga alla potentiellt konkurrensrättsligt problematiska företagsförvärv. Diskussionerna har gällt både förordningens kriterier för "unionsdimension", alltså tröskelvärdena för omsättning, och "koncentration", alltså gränsen för att förvärva kontroll. Trots detta har dessa kriterier för koncentrationsförordningens tillämpning lämnats oförändrade. Den senaste tiden har dock jurisdiktionen för att granska företagsförvärv som inte omfattas av anmälningsskyldighet utvidgats. Detta med anledning av att kommissionen 2021 utfärdade sin vägledning om tillämpningen av den mekanism för hänskjutande av ärenden som anges i artikel 22 i koncentrationsförordningen samt EU-domstolens dom från 2023 i målet Towercast v Autorité de la concurrence och Ministère de l'Économie, vilket behandlade vilken roll artikel 102 FEUF har vid kontrollen av företagskoncentrationer. När jurisdiktion väl har etablerats över ett potentiellt konkurrenshämmande förvärv, föreskriver EU:s konkurrenslagstiftning olika sätt att avhjälpa transaktionens konkurrensskadliga effekter. Detta sker genom vad som kallas för korrigerande åtgärder eller frivilliga åtaganden. I arbetet med att utvidga konkurrenslagstiftningens omfattning har dock aspekten av hur transaktionernas konkurrensskadliga effekter ska avhjälpas varit nästan helt frånvarande. Den här uppsatsen syftar till att förklara hur företagsförvärv som inte når upp till EU:s jurisdiktionströsklar ändå kan granskas enligt EU:s konkurrenslagstiftning, samt hur deras konkurrensskadliga effekter därefter kan åtgärdas. Uppsatsen ämnar också analysera hur avvägningen sker mellan dels åtgärdernas effektivitet och dels proportionalitet i dessa bedömningar samt huruvida EU:s konkurrensrätt behandlar dessa transaktioner konsekvent och likvärdigt när det gäller att åtgärda deras konkurrensskadliga effekter. Slutsatserna är att beroende på hur jurisdiktion har fastställts över det icke anmälningspliktiga förvärvet, kommer korrigerande åtgärder och frivilliga åtaganden antingen att bedömas inom ramen för koncentrationskontroll eller missbruk av dominerande ställning. Under dessa regelverk anses olika avhjälpande åtgärder vara effektiva och därför ha företräde. Koncentrationskontrollen föredrar strukturella åtgärder, medan för missbruk av dominerande ställning föredras beteendemässiga åtgärder. Dessutom är det för närvarande oklart hur åtgärdernas effektivitet och proportionalitet ska vägas mot varandra. Detta skapar ett system som riskerar att leda till att icke anmälningspliktiga företagsförvärv behandlas på ett inkonsekvent och olikvärdigt sätt. I samband med att jurisdiktionen över dessa förvärv utvidgas finns det därför behov av klargöranden och vägledning kring hur konkurrenshämmande företagsförvärv som ligger under EU:s jurisdiktionströsklar ska åtgärdas.