Ersättning för servitut som upphävs för att frigöra byggrätt

Sammanfattning: Servitut är ett rättsförhållande mellan fastigheter där den ena fastigheten har rätt att nyttja den andra fastigheten för att komplettera fastighetens behov så att den kan användas funktionellt och ändamålsenligt. En grundregel för servitut är att rättigheten ska gälla tillsvidare. I vissa situationer är det dock möjligt att upphäva servitutet. Ett servitut som upphävs är i de flesta fall berättigad till ersättning. Servitut som upp-hävs för att frigöra byggrätt brukar räknas som vinstfördelningsfall enligt FBL 5 kap 10 a § 3 st. Det finns ingen tydlig praxis för hur servitut som upphävs för att frigöra byggrätt ska ersättas. De rättsfall och rekommendationer som finns är spretiga och pekar åt olika håll. Tidigare rekommendationer har angett att vinstfördelningsmetoden vinstfördel-ning efter värdeförändring är tillämplig metod för att bestämma fördelningen av vins-ten vid upphävande servitut. Domar från mark- och miljödomstolen har dock frångått rekommendationen och kommit fram till andra sätt att fördela vinsten. Dessa domar har skapat ett osäkert läge för hur ersättningen ska bestämmas när servitut upphävs för att frigöra byggrätt. Examensarbetet syftar där till att undersöka vilken vinstfördelningsprincip som är lämplig vid upphävande av servitut för att frigöra byggrätt. I teoriavsnittet studeras gällande rätt för att ge grundläggande förståelse för ämnet. Teoriavsnittet efterföljs av en rättsfallsanalys, där domar som berör upphävande av servitut för att frigöra byggrätt sammanfattas och analyseras. Det genomförs också i studien en fallstudie där lantmäteriförrättningar undersöks för att utreda hur servitut som upphävs för att frigöra byggrätt ersätts i praktiken. Från analysen av rättsfallen framkommer att skillnaden i hur servitut ersätts beror på vilken typ av servitut det är som upphävs. När positiva servitut upphävs för att fri-göra byggrätt jämställs åtgärden med tomtbildning och ersättningen bestäms med genomsnittsvärdeprincipen. Principen tillämpas dock inte fullt ut utan ett avdrag på ersättningen görs för att servitutsrätt inte motsvarar äganderätt. Negativa servitut som upphävs för att frigöra byggrätt har inte jämställts med tomtbildning. Dessa upphäv-anden ersätts istället genom att totala vinsten av åtgärden bestäms och därefter sker ett skäligt avdrag från vinsten. Det innebär att det är graden av servitutets ianspråk-tagande som styr valet av ersättningsmetod. Resultatet från de undersökta lantmäteriförrättningarna i fallstudien visar att i en majoritet av förrättningarna ersätts servituten med genomsnittsvärdeprincipen med motiveringen att åtgärden är att jämställa med tomtbildning. Även i dessa fall tilläm-pas inte genomsnittsvärdeprincipen i sin strikta mening utan ett avdrag sker oftast för att servitutsrätt inte är jämställa med äganderätt. Att servitut som upphävs för att frigöra byggrätt ersätts olika beroende på graden av servitutets ianspråktagande är inte önskvärt utan för att få en förutsägbart och rätts-säker ersättning borde de ersättas likadant. Även om ett positivt servitut anses mer ianspråktagande än ett negativt servitut måste båda ändå upphävas för att frigöra byggrätten, det rättsliga ianspråktagandet är att anse som likvärdigt. Negativa servi-tut som upphävs för att frigöra byggrätt borde därför också jämställas med tomtbild-ning och ersättas på samma sätt som positiva. Eftersom antalet förrättningar i fallstudien är få är det svårt att dra några generella slutsatser utifrån dessa om hur ersättningen ska bestämmas. Servituten i de förrätt-ningar som analyserats i studien har alla utom ett varit positiva servitut, det går där-för inte bedöma utifrån förrättningarna hur negativa servitut som upphävs ska ersät-tas. För positiva servitut går det att se vissa tendenser att servitut som upphävs för att frigöra byggrätt ersätts mer enhetligt efter rättsfallen.