Högläsning –en social process med sikte mot läsförståelse

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Örebro universitet/Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap

Sammanfattning: Högläsning används i stor utsträckning inom skolan i Sverige. Vår studie består av attundersöka om och hur lärare använder högläsning av skönlitteratur med sikte motläsförståelse. Enligt tidigare forskning utgör högläsning en viktig del inom undervisningenför att utveckla god läsförståelse, vilket vi ser likheter med i vår studies resultat.För att kunna analysera och förstå vårt resultat, har vi använt oss av ett sociokulturelltperspektiv på lärande. Detta då högläsningen i enlighet med perspektivet utgår från detsociala lärandet, före det individuella. Uppsatsens undersökning baserades på en kvalitativmetod. Undersökningen genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Vårtempiriska material samlades in från fem verksamma lågstadielärare för att få svar på studiensforskningsfrågor. Därefter transkriberades intervjuerna för att användas vid analys.Studiens resultat visar att högläsning är ett viktigt moment för att uppnå läsförståelse. För atthögläsning ska utveckla elevernas läsförståelse krävs en kompetent lärare med kunskap omhur högläsning bör bearbetas. Vid högläsning används strategier för läsförståelse, men detgenomförs på olika sätt och för olika syften. Medan högläsning pågår sker ett socialt samspel,både mellan lärare och elever samt mellan eleverna. Utan elevernas samtal, frågeställningaroch reflektioner riskerar högläsningen att förbli en tradition där läraren läser, för läsandetsskull.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)