Varför upptäcker inte revisorn väsentliga fel i rätt tid?

Sammanfattning: Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att undersöka varför revisorn inte upptäcker fel i företaget i rätt tid. Med rätt avses den tiden då felen fortfarande kan åtgärdas och inte orsakar någon större skada för bland annat företagets intressenter så som aktieägare, bank, leverantörer med mera. Att upptäcka fel i rätt tid är av stor betydelse, i alla fall i de större företagen för att förebygga att en så kallad skandal uppstår. Uppenbarligen finns det fel i företag och den som har det yttersta ansvaret för felen är företagsledningen och inte revisorn som många förmodar. Revisorn kan inte heller granska hela företaget utan måste i ett tidigt skede rikta in sin granskning mot områden där risken för fel är som störst. Företagsledningen har också ett ansvar för att den interna kontrollen fungerar väl. Internkontroll innebär kortfattat att företaget skall sköta bland annat förvaltningen på ett tillfredsställande sätt. För att revisorn ska kunna bedöma inom vilka poster risken för fel är som störst, måste han ha god kännedom om det aktuella företaget, branschen och allt annat som kan vara av betydelse. Det företag som revideras måste ha fullt förtroende för att revisorn inte skall föra vidare känslig information om företaget, där av uppkommer revisorns tystnadsplikt. Tystnadsplikt är tillsammans med oberoende och kunskapen bland det viktigaste en revisor måste följa. Samtidigt som revisorn har tystnadsplikt har han också anmälningsplikt. Anmälningsplikten gäller då revisorn misstänker att företaget kan ha begått brott. I alla möten mellan individer uppstår det någon sorts relation, och det är inget undantag för revisorn och uppdragsgivaren. I grunden måste det finnas en relation för att förtroende skall inges. Revisorer kan inte arbeta i ett företag där förtroende saknas. Detta ska så klart inte påverka revisorns professionella skepticism eller rubba oberoendet. För att förstärka revisorns oberoende infördes analysmodellen. Analysmodellen innehåller fem hot som skall prövas innan revisorn tar sig an ett nytt uppdrag eller om nya omständigheter uppstår under ett befintligt. Det som framkommit i uppsatsen är att det ofta tycks vara svårt för revisorn att upptäcka alla medvetna och väsentliga fel. De medvetna felen som begås är oftast utförda på ett skickligt sätt och därför blir det också svårt för revisorn att upptäcka de. En annan sak som vi har tolkat utifrån intervjuerna är att revisorer inte ”blundar” för fel. De är rädda om sin licens och sitt anseende och skulle på det sättet inte utsätta sig för sådana risker.