”När var det nu skatten skulle betalas in?” – En granskning av syftet och tillämpningen av 59 kapitlet 12-21 §§ Skatteförfarandelagen.

Sammanfattning: Skatterättslig företrädaransvar innebär att en företrädare för ett bolag blir solidariskt betalningsansvarig med bolaget för dess obetalda skatter. När Skatteverket upptäcker obetalda skatter hos bolag och anser att företrädaren har agerat uppsåtligen eller grovt oaktsamt ansöker de om företrädaransvar hos förvaltningsrätten. Företrädaren kan sedan bli befriad från betalningsansvaret om särskilda skäl föreligger. Regleringen innebär att företrädare kan bli ålagda att betala stora summar till staten som kan va svåra att få tillbaka från bolaget. Företrädaransvaret har funnits i svensk rätt sedan början på förra seklet och har i stora drag sett likadant ut sedan 1960-talet. Bestämmelsen har dock granskats flertalet gånger och förändringar har skett i både restriktiv och lättande riktning. Uppsatsens syfte är att granska den rättsutveckling som företrädaransvaret har genomgått för att se huruvida reglerna idag fortfarande speglar syftet med lagstiftningen. Metoden som används i uppsatsen är den rättsdogmatiska och såväl det allmännas som individens intressen angående bestämmelserna har varit utgångspunkten i analysens diskussion. Genom den utredning som gjorts, inom ramen för uppsatsen, kan det konstateras att det är svårt att föreslå en ändring av de nu gällande reglerna i sin grund utan att riskera att ett intresse får övertag över det andra. Reglerna om hel eller delvis befrielse bör däremot ses över. Idag tillämpas regelverket restriktivare än vad det hade behövt göra för att uppfylla lagstiftningens syfte, vilket är att skapa incitament för att företrädare ska se till att deras bolag betalar den skatt de ska göra. Denna översyn i kombination med tydligare regler hade kunnat innebära ett system som både hade blivit rättssäkrare och effektivare, i kontrast till dagens system där praxis har fastställt ett rättsläge där reglerna tillämpas objektiv trots att reglerna är subjektiva i lagtexten. Slutligen är min bedömning att genom att ändra reglerna så att rättsläget blir tydlig och praxis inte får en lika stor roll samt ge företrädare en möjlighet till befrielse hade lagstiftningens syfte uppfyllts bättre. Förhoppningsvis kan en utredning inom en snar framtid svara på det.