Kroppsvisitation

Sammanfattning: Möjligheten att vidta tvångsmedelsåtgärder är ett effektivt hjälpmedel vid olika former av myndighetsutövning. Det är i den brottsutredande verksamheten som det kanske är allra viktigast att kunna företa exempelvis husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning, beslag och frihetsberövande åtgärder. I RF stadgas att den enskilde är skyddad mot sådana ingripanden av integritetskränkande karaktär, som utförs av det allmänna. Skydd mot exempelvis kroppsvisitation, husrannsakan och frihetsberövande tillhör de relativa rättigheterna och kan därmed begränsas genom lagstiftning. Sådan rättighetsinskränkande lagstiftning får förekomma endast om det är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att tillgodose det avsedda ändamålet. En rad grundläggande principer skall genomsyra såväl lagstiftning som tillämpning av lag som innebär fri- och rättighetsinskränkningar. En vanligt förkommande och viktig tvångsmedelsåtgärd är kroppsvisitation, som innebär en undersökning av någons kläder och annat som någon bär på sig, samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig. Någon undersökning av själva kroppen medges således inte. Kroppsvisitation kan företas inom ramen för en brottsutredning, men även i annan verksamhetsutövning, såsom förebyggande av brott och upprätthållande av ordning och säkerhet. Åtgärd som vidtas i utredning med anledning av brott vidtas med stöd av RB:s regler, medan stöd för åtgärd som vidtas i annan verksamhetsutövning finns i olika specialförfattningar. Den viktigaste av dessa får sägas vara PL, som reglerar polisens befogenhet att företa kroppsvisitation. Den 1 januari 2004 trädde en ny bestämmelse ikraft, som ger polisen befogenhet att kroppsvisitera i syfte att förebygga skadegörelse. Regeln kan sägas ha införts huvudsakligen med anledning av problemet med klotter, ett utbrett problem som skapar otrivsel och medför stora ekonomiska förluster. Då bestämmelsen innebär en inskränkning av det grundlagsreglerade skyddet mot kroppsvisitation, har den varit föremål för omfattande debatt. Införandet av bestämmelsen har föreslagits vid flera tillfällen, men avstyrkts med hänsyn till det tungt vägande skyddet i RF. Även i det senaste lagstiftningsärendet, som sedermera lett till lagstiftning, avstyrktes förslaget av bl.a. Lagrådet, med hänvisning till att skyddsintresset väger tyngre än intresset av att förebygga skadegörelse. Denna uppsats kartlägger och analyserar regleringen av tvångsmedlet kroppsvisitation i svensk rätt. Förfarandet i samband med införandet av rätten att kroppsvisitera i syfte att förebygga skadegörelse behandlas ingående, då det väl belyser hur argumentationen kan och bör föras då en grundlagsskyddad rättighet skall inskränkas.