Motstånd mot genusarbete i skolan utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv

Sammanfattning: Magisteruppsatsen studerar pedagogers erfarenhet av motstånd mot genusarbete samt försöker förklara motståndet utifrån socialpsykologiska teorier. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med lärare som arbetar med skolans äldre åldrar. Samtliga lärare var engagerade i genusarbete på sina skolor. Tidsbrist samt ointresse var två former av motstånd som kollegor och skolledning utövade. En svårare form av motstånd visade sig vara tillmötesgående motstånd – då motståndsaktörer ger sken av att vilja arbeta med genusperspektiv men i själva verket låter det bero. Ett annat hinder är pedagogers goda självbild vilken försvårar medvetandegörande av genusstrukturerna. Lärarna lyfte också fram genusarbetets känsliga natur som ett skäl till varför motstånd uppstår. Socialpsykologiska teorier kring förändringens fyra rum, kognitiv dissonans samt inkongruens används för att förklara motstånd mot genusarbete. Slutsatsen är att dessa svårigheter med att förändra perspektiv beror på att människor ofta försöker motstå förändring då det nya är arbetsamt att hantera. Motståndet kan också förklaras utifrån människans strävan mot att uppnå kongruens, denna strävan kan dock även förklara varför förändring kan ske. Slutligen betonas vikten av att uppmärksamma motståndets effekter.