SAMVERKAN MELLAN SOCIALTJÄNST OCH SKOLA AVSEENDE BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA

Sammanfattning: Psykisk ohälsa är ett stort och växande samhällsproblem som drabbar barn och unga i Sverige. Därtill leder psykisk ohälsa till stora, mångfacetterade och komplexa behov i samhället. För att motsvara de komplexa behoven och ge barn och unga det bästa stödet och samtidigt tillgodose deras behov förutsätts att skola och socialtjänst samverkar.Syftet med föreliggande studie har varit att undersöka hur samverkan mellan socialtjänst och skola rörande barn och unga med psykisk ohälsa ter sig i verkligheten, samt att få fram personalens erfarenheter och upplevelser av samverkan, avseende målgruppen, inom dessa två organisationer. Samverkan mellan socialtjänsten och skola är i fokus. Syftet är också att undersöka vad personalen ser som dels hämmande dels främjande vid samverkan och jämföra med tidigare forskning. Studien är kvalitativ och baseras på fyra semistrukturerade intervjuer med två socialsekreterare från socialtjänsten samt två lärare från skola. Jag har i studien undersökt vad respondenterna upplever som förutsättningar och svårigheter vid samverkan. I min analys av empirin har jag haft samverkansteoretiskt som utgångspunkt, där jag tagit stöd av Berth Danermarks och Axelsson och Bihari Axelssons studier om samverkan begreppet. I resultaten fastställs att det finns förutsättningar som kan möjliggöra och förhållande som kan försvåra vid samverkan mellan parterna. Resultatanalysen visar att förutsättningar för samverkan bygger på samsyn, likartad tolkning av gemensamma mål, helhetssyn, samt kommunikation. I resultaten framkom flera samverkansvårigheter som genomsyrar och de består av, regelverk brist på återkoppling, informationsbyte och kommunikation. Vidare visar resultaten att skilda kunskapstraditioner, oklarheter kring ansvarsområden och ansvarsfördelning skapar ofta svårigheter vid samverkan.