Ämnesspråk i SO-ämnen : Hur SO-lärare i åk 5 och 7 arbetar med ämnesspråk för att stötta elever i språklig sårbarhet

Sammanfattning: Skolan är en språkligt komplex miljö där språkliga förmågor har stor betydelse. För elever i språklig sårbarhet utgör språkliga krav i skolan en riskfaktor för måluppfyllelse (Hallin, 2019, s. 6). Tidigare forskning argumenterar för att undervisningsspråket inte behärskas så väl att det kan användas för att tillägna sig nya kunskaper (Gibbons, 2013, s. 15). Att utveckla ett ämnesspråk är en central del i elevers lärande. Den forskning som finns kring ämnesspråket behandlas framför allt inom de naturvetenskapliga ämnena vilket lämnar en forskningslucka för studier som berör ämnesspråk i skolans samhällsvetenskapliga ämnen. Syftet med den här studien har varit att undersöka hur SO-lärare i åk 5 och 7 introducerar och aktiverar elever i arbetet med ämnesspecifika begrepp. Syftet har även varit att undersöka vilka anpassningar lärare beskriver att de gör i syfte att tillgängliggöra undervisningen för elever i språklig sårbarhet. Detta undersöks utifrån en kombination av datainsamlingsmetoder i form av fyra observationer av lärare i samhällsorienterande ämnen (SO-lärare) samt två semistrukturerade intervjuer med lärarna. Genom en kvalitativ analys av insamlat material fann vi olika sätt på vilka SO-lärare arbetar med ämnesspråk i sin undervisning samt hur lärarna beskriver att de anpassar undervisningen för elever i språklig sårbarhet. Vid introduktion av nya begrepp specifika för ämnet fann vi att lärarna använde kontextuellt och multimodalt stöd. Vid aktivering av arbete med dessa begrepp fann vi att lärarna använde interaktion och peer-tutoring. När det kommer till lärarnas anpassningar och tillgängliggörande för elever i språklig sårbarhet fann vi att lärarna använde kontextuellt och multimodalt stöd samt interaktion och peer-tutoring både på ett förebyggande sätt liksom explicit i klassrummet. Slutligen kan konstateras att lärarnas sätt att arbeta med ämnesspråket i de högre skolåren ger elever i språklig sårbarhet möjligheter att utveckla sin språkliga förmåga och att utvecklingen av denna förmåga även stöttar elever att närma sig förståelsen av ämneslitteracitet i ett ämne.