Rektorers perspektiv och inverkanpå specialpedagogers arbetsuppgifter i förskolan : En kvalitativ och kvantitativ undersökning av rektorers samverkan med specialpedagoger i förskolan

Sammanfattning: På 1990-talet skrevs specialpedagogik in i styrdokument för förskolan för första gången. I och med de växande barngrupperna och att barn i behov av stöd fick en mer självklar plats iförskolan ställdes det också krav på en bättre pedagogisk kvalité. På grund av detta fanns detett ökat behov av specialpedagogisk kompetens även i förskolan. (Siljeberg, 2011).Specialpedagogens roll har förändrats genom tiderna utifrån styrdokument och politikensriktning. Specialpedagogens arbetsuppgifter har gått från ett kategoriskt perspektiv till ett merrelationellt perspektiv. Trots att det idag finns läroplaner och skollag som understryker hurutbildningen ska ske så har forskningen fortfarande en segregerande diskurs. (Se bl.a. Ahlberg,2015 samt Hjörne & Säljö, 2013). Dahlberg och Lenz Taguchi (2018) skriver att i den specifikaförskolan framträder vilken människo- och kunskapssyn som finns. Rektorer ansvarar för attfördela arbetet inom förskolan och rektorernas yrkesroll är enligt en intervjustudie av Persson(2019) komplext då rektorerna både har personalansvar och ska vara pedagogiska ledare. I denna studie har vi genom en enkätstudie och fyra kompletterande semistruktureradeintervjuer undersökt försekolrektorers syn och inverkan på specialpedagogens arbetsuppgifteroch inriktning. Resultatet har sen diskuterats utifrån forskningsfrågorna och de specialpedagogiska teorierna. Resultatet visar att nästan alla rektorer som deltagit i enkäten svarar att specialpedagogerna ideras rektorsområde skriver administrativa handlingar, utför observationer, deltar i möten medvårdnadshavare och fortbildar hela rektorsområden. Via intervjuerna nämns liknandearbetsuppgifter, men även att specialpedagogerna lägger mycket tid på handledning avarbetslag, något som inte framkom i enkätresultatet. I enkätsvaret svarade i stället medpartenav rektorerna att specialpedagogen lägger mellan 3-4 på en skala mellan 1-6 av sin tid påhandledning medan alla de intervjuade beskrev detta som en viktig arbetsuppgift. En av rektorerna berättar i sin intervju om arbetet med att få bort synen på att specialpedagogenska arbeta en mot en och i stället ska fokus läggas på att handleda arbetslag och användametoder som berör hela barngruppen. Rektorn beskriver sin roll i detta förändringsarbete på ettmer organisatoriskt plan medan specialpedagogen förändrar synen ute på plats i utbildningarna. Detta stämmer överens med synen som Göransson, et al. (2015) har gällande specialpedagogiska rollen och att specialpedagogiska arbetet ska förändras från ett kategorisktperspektiv till ett mer relationellt perspektiv. Vi kunde via intervjuerna se att specialpedagogerna har stor frihet i hur de utformar sinaarbetsuppgifter men att rektorerna samtidigt är delaktiga och har insyn i hur specialpedagogernafördelar sitt arbete. De intervjuade rektorerna påtalar att bristen på politisk styrning i hurspecialpedagogen i förskolan ska arbeta på ett sätt kan ses som stressande och de beskriver ävensvårigheter att förhålla sig i att fatta rätt beslut gällande specialpedagogens roll i förskolan.