Förväxlingsrisk – Avviker Patent- och marknadsöverdomstolens domar från EU-rättslig praxis i varumärkesrättsliga intrångsmål?

Sammanfattning: Varumärken betingar ofta stora ekonomiska värden och för varumärkesinnehavare är det av vikt att kunna skydda varumärkena. De EU-rättsliga direktiv och förordningar som reglerar området har haft till syfte att harmonisera varumärkesrätten mellan medlemsstaterna. Uppsatsens syfte är att undersöka EU-rättslig praxis avseende förväxlingsrisk för att sedan jämföra denna med Patent- och marknadsöverdomstolens domar. Varumärkesinnehavare har möjlighet att hindra intrång i ensamrätten, bland annat på grund av förväxlingsrisk. Av EU-domstolens praxis framgår det att förväxlingsrisk föreligger när allmänheten kan missta sig avseende varor eller tjänsters ursprung. Förväxlingsrisken ska bedömas utifrån en genomsnittskonsuments perspektiv. Bedömningen ska ske utifrån ett helhetsintryck som grundas på varuslagslikheten, märkeslikheten, särskiljningsförmågan och andra relevanta faktorer. Dessa kriterier delas enligt EU-domstolens praxis upp i underkriterier. De kriterier som EU-domstolen uppställt används för att undersöka om det föreligger avvikelser från EU-rättslig praxis i de varumärkesrättsliga intrångsmål där Patent- och marknadsöverdomstolen gjort en förväxlingsbedömning. Genom att jämföra Patent- och marknadsöverdomstolens domar med EU-rättslig praxis kan det konstateras att det i vissa domar föreligger avvikelser från EU-rättslig praxis. Avvikelser konstateras föreligga i några av rättsfallen i förhållande till märkeslikhetsbedömningen, varuslagsbedömningen samt bedömningen av särskiljningsförmåga. Det finns däremot inget som tyder på att Patent- och marknadsöverdomstolen genomgående avviker från EU-rättslig praxis i förhållande till något visst kriterium.