Lärares uppfattningar om digitala verktyg i matematik, grundskolan 7-9

Sammanfattning: Den tekniska utvecklingen har implementerats i stora delar av samhället de senaste decennierna, skolan inräknad. Med en ny kursplan i grundskolan som lägger en större tyngdpunkt på digitalisering och programmering i matematiken så är det av intresse att studera hur de nya arbetssätten uppfattas av lärarna. Syftet med arbetet är att undersöka lärares uppfattningar om digitala verktyg i matematikundervisningen på högstadiet. Undersökningen kommer att rikta sig mot lärarnas kompetensnivå och på vilket sätt de väljer ut och använder digitala verktyg inom ramen för matematikundervisningen. Undersökningen kommer även att belysa lärarnas uppfattning om styrkor och svagheter för de digitala verktygen som används inom ramen för matematikundervisningen. Undersökningen är gjord genom semistrukturerade intervjuer där sex lärare intervjuas och derastankar skapar underlag för diskussion. Dessa intervjuer spelas in, transkriberas och kategoriserasmed en fenomenografisk metod. Som grund i analysen ligger den sociokulturella teorin, med de centrala begreppen appropriering, scaffolding och den proximala utvecklingszonen, samt TPACKramverket där lärares teknologiska, pedagogiska och innehållsmässiga kunskap analyseras. Resultatet och slutsatsen visar några företeelser som genomsyrar flertalet intervjuer och tidigare forskning. Lärare saknar adekvata programmeringskunskaper, vilket kan tyda på att implementeringen skett för hastigt. I termer av andra digitala verktyg använder lärarna olika mjukvaror och arbetssätt beroende på vad de känner sig bekväma med. Det visar sig finnas både för- och nackdelar med digitala verktyg i matematikundervisningen, och huruvida det är en positiv förstärkning är oftast upp till elevens kunskapsnivå gällande datoranvändningen. Några frågor som väcks utifrån arbetet är hur lärarkåren ska tillförskaffa sig tillräcklig digital kompetens och hur ska undervisningen utformas så att de digitala distraktionerna minskar.