Prohibition till varje pris? - En analys av den svenska kontrollen av nätdroger

Sammanfattning: Den svenska narkotikastrafflagen reglerar tillsammans med andra relevanta lagar, exempelvis smugglingslagen, den straffrättsliga kontrollen av narkotika. NSL har sedan införandet 1968 genomgått ändringar, samtliga i straffskärpande riktning. Idag har Sverige en starkt repressiv och hårt kontrollerande lagstiftning beträffande narkotika jämfört med andra europeiska länder. När nätdroger under 2000-talet gjorde intåg i det svenska samhället uppstod ett behov att kontrollera dessa. Problem med snabb utveckling och möjligheter att förändra molekylsammansättning för att undgå lagföring gav upphov till en utredning om möjligheter till generisk klassificering. Efter att denna utredning visat på stora rättssäkerhetsrisker vid sådan klassificering ansågs inte generisk klassificering vara ett alternativ för att kontrollera nätdroger. Istället kontrolleras nätdrogerna genom narkotikalagstiftningen, vilket innebär att en nätdrog måste narkotikaklassificeras för att bli föremål för lagföring, vilket är en tidsmässigt långdragen process. Detta har resulterat i att ett stort antal nätdroger idag hamnar utanför det straffbara området, och därmed blir lagliga. Genom förstörandelagen har myndigheter sedan 2011 getts möjlighet att förstöra nätdroger som upptäcks vid beslag. Lagen tycks ha marginell effekt på mängden nätdroger som cirkulerar i samhället, och teoretiskt kan den till och med ha motsatt effekt. Dock kan lagen ha en expressiv funktion och genom lagen utpeka försäljning och köp av nätdroger som förkastliga handlingar. Den stränga lagstiftningen och narkotikahandlingsplaner har blivit ett kontrollverktyg för statsmakten för att utöva social kontroll genom straffhot. Att kontrollen av nätdroger sker på förevarande sätt tycks dels ha en historisk förklaring, dels förklaras av hur narkotikafrågan betraktats i sin helhet. Lagstiftningen tillkom i en tid då Sverige blivit en välfärdsstat baserad på rättigheter och skyldigheter där det inte fanns plats för narkomaner och missbruk. Även synen på alkohol kan präglat detta kontrollbehov. Nykterhetsrörelserna hade stor betydelse för att narkotikafrågan hamnade på den politiska agendan, och narkotikafrågan konstruerades av narkomanvårdskommittén på samma sätt som alkoholfrågan gjorde av nykterhetsrörelserna. Sverige har, också historiskt, konstruerat missbrukare på ett specifikt sätt vilket resulterat i att det rättsliga och sociala fältet tagit hand om narkotikafrågan. Även om denna bild ändrats på senare år, tycks fortfarande spår av den historiska konstruktionen av missbrukaren återfinnas i bland annat narkotikahandlingsplanerna. Den snabba utvecklingen av nätdroger som skett de senaste åren och viljan att kontrollera dem genom traditionell narkotikalagstiftning har medfört att rättstillämpningen blivit rättsosäker. Exempel på detta är straffvärdebedömningen av nätdroger i domstol. Ett annat exempel är kontrollen av nätdroger på straffrättslig väg genom brottet vållande till annans död som möjliggjorts genom den så kallade Fentanyldomen. Den främsta och största utmaningen för statsmakten och lagstiftaren tycks i ljuset av bristande rättssäkerhet vara att upprätthålla narkotika- och straffrättspolitikens legitimitet. Med minskad legitimitet kommer statsmakten rimligtvis uppleva svårigheter att genom kriminalisering styra befolkningens beteende i en avvisande riktning från narkotika.