Ideellt skadestånd vid det allmännas överträdelse av Europakonventionen

Sammanfattning: Utgångspunkten för uppsatsen är att det allmännas skadeståndsansvar för ideell skada har förändrats genom Europakonventionens inverkan på svensk skadeståndsrätt. Uppsatsens syfte är att utreda vad som krävs enligt dagens rättsordning för att enskilda ska få rätt till ideellt skadestånd från det allmänna. Syftet är även att redogöra för de argument som finns för och emot en utvidgad rätt till ersättning för ideell skada samt att analysera dessa ur ett kritiskt perspektiv. Följande frågeställningar kommer att besvaras. - Vad krävs enligt SkL för att enskilda ska få ideellt skadestånd vid felaktig myndighetsutövning? - Vad krävs enligt Europakonventionen för att enskilda ska få ideellt skadestånd vid felaktig myndighetsutövning? - Vilka är argumenten för och emot en utvidgning av det allmännas skadeståndsansvar vid ideell skada? Enligt 3 kap. 2 § SkL krävs fel eller försummelse vid myndighetsutövning för att stat eller kommun ska bli skadeståndsskyldiga gentemot enskilda. För att skadeståndsskyldighet ska uppstå för ideell, icke-ekonomisk skada, krävs därutöver att det allmänna har vållat en allvarlig kränkning genom vissa typer av brott. Den svenska rätten har traditionellt intagit en restriktiv syn på utdömande av ideellt skadestånd utan stöd i lag. Artikel 13 i Europakonventionen stadgar en rätt till effektivt rättsmedel för enskilda med rimligt grundade påståenden om att deras fri- och rättigheter i Europakonventionen har kränkts. Artikeln har genom Europadomstolens praxis ansetts innefatta en rätt till skadestånd, såväl ekonomiskt som ideellt. Enligt subsidiaritetsprincipen är det främst de nationella myndigheterna som ska ansvara för att enskilda kommer i åtnjutande av sina fri- och rättigheter enligt konventionen. Europakonventionens inverkan på svensk skadeståndsrätt har medfört att enskilda numera har en principiell rätt till ideellt skadestånd vid det allmännas överträdelse av konventionen. Denna utveckling tog sin början genom målet NJA 2005 s. 462 och innebär att de svenska domstolarna kan utdöma ideellt skadestånd utan stöd i lag, i den mån det krävs för att Sverige ska leva upp till sina förpliktelser enligt Europakonventionen. Den utvidgade rätten till ideellt skadestånd anses svår att förena med det traditionella synsättet enligt svensk skadeståndsrätt, enligt vilket det krävs uttryckligt lagstöd för utdömande av ideellt skadestånd. Därmed har det uppkommit en rättslig konflikt som har skapat debatt i den juridiska doktrinen sedan utvecklingen inleddes i svensk rätt i början av 2000-talet. De huvudsakliga argumenten för en utvidgning av det allmännas skadeståndsansvar vid ideell skada är ett förstärkt nationellt rättighetsskydd för enskilda samt att det följer av Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Bland argumenten emot framhålls en minskad förutsebarhet i rättstillämpningen och en negativ påverkan på samhällsekonomin.