Pianoundervisning genom genren? : En intervjustudie av lärares syn på sig själva och sin undervisning inom klassiskt piano och afropiano

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att identifiera skillnader och likheter i olika pianolärares undervisningsupplägg, samt undersöka om deras synsätt och metoder går att knyta till de respektive genrer som de undervisar i. Inom forskning och litteratur har motsättningar som kan kopplas till afro och klassiskt undersökts och framställts i kontraster såsom gehör kontra noter eller improvisatoriskt kontra återgivande. Sådana motsättningar ligger till grund för föreliggande studies intresseområde. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, vilket innebär att lärande ses som en social aktivitet, där kunskap finns i kommunikation och de redskap som har växt fram i samhället. Datamaterialet består av kvalitativa intervjuer med fyra mer eller mindre aktiva musiker/pianopedagoger (två afrolärare och två klassiska lärare) med olika arbetssituationer. Resultatet visar att individanpassning och musikalisk mening samt glädjefullhet värderas högt i samtliga informanters pianoundervisning. Målet tycks vara att eleverna får uppleva glädje av att kunna musicera, snarare än att de ska bli ”stora” och kända pianister. Motivationen och det främsta ansvaret till att utvecklas anses ligga hos eleven. Fokus på teknik och övning ges efter elevens behov. Musikalitet ska alltid finnas i fokus. Omusikaliska övningar anses vara hämmande för uttrycket och motivationen. Att inkludera improvisation i undervisningen ses som viktigt. Informanterna har dock något olika arbetssätt och mål med improvisation. De klassiska lärarna arbetar efter rytmiska och tonala mallar med syfte att få eleven att utvecklas och/eller våga spela utan noter. Afrolärarna fokuserar mer på att spela till en särskild låt och att hitta personliga uttryck i improvisationen.