"Borde inte någon sett att jag inte hade det bra?” : En kvalitativ litteraturöversikt kring barn som växer upp med en psykiskt sjuk förälder

Sammanfattning: Barn som växer upp med psykiskt sjuka föräldrar är en målgrupp som sällan synliggörs i samhället. Psykisk ohälsa är idag ett omtalat forskningsområde, då det sedan länge är ett stort folkhälsoproblem i Sverige. När en person blir psykiskt sjuk, riskerar den att tappa sin förmåga att ta ansvar, och när en förälder blir psykiskt sjuk kan det ansvaret ofta landa på barnet, att de blir unga vårdare. Ett sådant ansvar på barnet är skadligt då det kan påverka anknytningen till sina föräldrar negativt, samt skapar en sämre förutsättning för att knyta hälsosamma relationer i framtiden. Ytterligare konsekvenser är att de utsatta barnen själva kan utveckla en psykisk ohälsa när de inte har någon möjlighet att få sina behov tillgodosedda från sina föräldrar. I samband med detta finns det också en risk att barnen utvecklar ett medberoende gentemot sin sjuke förälder, i hopp om att underlätta för den. Detta kan ske genom att barnen dämpar sina egna problem eller behov för att föräldern ska kunna fokusera helt på sin egen sjukdom. Genom detta kan unga vårdare ses som mogna eller ansvarsfulla för sin ålder, trots att detta egentligen grundar sig i att de fråntas rätten att vara barn. Trots att många professioner; exempelvis lärare, kuratorer, läkare eller socialarbetare, har anmälningsskyldighet kring misstanke om barn som far illa upptäcks ofta deras situation för sent. Baserat på detta syftar den här uppsatsen till att undersöka hur samhällsvetenskaplig forskning problematiserat situationen för hur barn påverkas av att växa upp med en förälder som lider av psykisk ohälsa. För att besvara syfte och frågeställningarna har en litteraturöversikt med systematisk litteraturgenomgång genomförts. Vidare baseras uppsatsen på anknytningsteorin för att belysa hur viktig relationen mellan förälder och barn är.