Ny mening. Punkt. : En kvantitativ studie av en gymnasielärares skriftliga respons i svenskämnet och elevernas användning av responsen i en efterkommande uppgift.

Sammanfattning: Formativ respons kan vara ett kraftfullt redskap för att stärka lärandet. Responsens effekt påverkas bland annat av dess innehåll. Eftersom responsen är bortkastad tid för läraren om eleverna inte använder den, är det relevant att dels undersöka responsens innehåll, dels när och hur eleverna använder den. Syftet med föreliggande studie är att, med hjälp av Hatties och Timperleys (2007) modell, analysera och belysa relationen mellan en lärares respons och elevernas användning av responsen i en efterkommande uppgift. Genom att belysa en sådan relation vill studien bidra med kunskap om vilken respons som i störst utsträckning används av eleverna i längden. Sådan kunskap kan användas av lärare för att utforma respons som får effekt för elevernas lärande och prestation även på längre sikt. Detta syfte avses uppfyllas med hjälp av följande frågeställningar: På vilka av Hatties och Timperleys (2007) fyra nivåer ger läraren respons och vilken funktion har responsen? I vilken utsträckning och på vilket sätt används responsen av eleverna? Vilka samband kan ses mellan responsens riktning och funktion och elevernas användning av responsen? Resultatet visar att de flesta av lärarens skriftliga kommentarer är uppgiftsinriktad feed back-respons, och att mycket av responsen innehåller för lite information för att eleverna skall kunna använda den. Den respons som leder till flest framgångsrika förändringar är processinriktad feed forward-respons. Vanligast är dock att läraren ger respons med feed back-funktion, vilket gör att responsen får en mer summativ än formativ karaktär.