Konsumtionsprincipen i det digitala samhället – Något om rättsläget efter UsedSoft-målet

Sammanfattning: Genom EU-domstolens banbrytande avgörande i UsedSoft 2012 bekräftades att konsumtion av spridningsrätten kan ske till digitala kopior av datorprogram, förutsatt att kraven för en ”första försäljning” enligt artikel 4.2 dator-programdirektivet uppfylls. Domen innebar slutpunkten för den vedertagna uppfattningen att spridning av digitala verk ska klassificeras som tjänster, för vilka konsumtionsprincipen aldrig gäller. Syftet med denna studie har varit att, mot bakgrund av UsedSoft, dels fastställa vilka upphovsrättsligt skyddade verk i digital form som kan bli föremål för konsumtion, dels vilka konsekvenser domen har för den inre marknaden och dess aktörer. En kritisk analys har också förts över hur EU-domstolen har tolkat gällande rätt i för arbetet relevanta rättsfall, för att fastställa rimligheten i det rådande rättsläget. Då UsedSoft rörde en tolkning av datorprogramdirektivet, står det klart att domens principer är tillämpliga på skyddade verk enligt detta direktiv. Av fast rättspraxis framgår att detta skydd begränsas till käll- och objektkod, och sådant förberedande designmaterial som möjliggör ett programs senare skapande eller mångfaldigande. Andra digitala verk skyddas istället av InfoSoc-direktivet. I januari 2015 beslutade EU-domstolen i Allposters att InfoSoc-direktivets konsumtionsprincip inte omfattar digitala verk. Emellertid använder sig EU-domstolen i avgörandet av en ordalydelsetolkning av aktuella rättsregler. Av UsedSoft framgår att det inte är tillräckligt att i den digitala tidsåldern enbart förlita sig på en ordalydelsetolkning vad gäller upphovsrätten. Istället genomfördes i UsedSoft en ändamålstolkning, där den ekonomiska karaktären av transaktionen var avgörande: Försäljning av digitala kopior är funktionellt jämförbart med försäljning av fysiska dito, varför en särbehandling hade varit orimlig. Resonemanget är lika sant för situationer inom ramen för InfoSoc-direktivet. Dessutom är skälen för en digital konsumtionsprincip som framförs i UsedSoft hänförliga till FEUF:s regler om fri rörlighet och likabehandlingsprincipen. Dessa rättskällor utgör primärrätt. Sekundärrättsliga källor, som direktiv och internationella konventioner, måste alltid tolkas förenligt med primärrätten. Om EU-domstolen i Allposters tillämpat denna mer rimliga ändamålstolkning, är sannolikheten stor att utfallet blivit ett annat. Vad gäller framtiden för den marknaden för digitala verk, finns det mycket som tyder på att rättsinnehavare kommer ändra sättet som digitala verk distribueras på, t.ex. genom tidsbegränsade avtal eller molnbaserade tjänster. Dessa alternativ medför nämligen ingen äganderättsövergång, varför konsumtion av spridningsrätten inte sker. Konsekvenserna av det här blir att rättsinnehavares kontroll över verken stärks, på bekostnad av konsumenters möjligheter att fritt förfoga över förvärvade verk. Med tanke på den vikt som lades vid fördragens regler om fri rörlighet i UsedSoft, gör emellertid rättsinnehavare klokt i att försäkra sig om att framtida avtal är utformade i enlighet med primärrätten.