Sfi-lärares erfarenheter av distansundervisning våren 2020

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att undersöka sfi-lärares erfarenheter av distansundervisning under våren 2020. Studiens fokus ligger på att undersöka hur digitala verktyg anpassades till elevernas olikheter, hur kommunikationen med eleverna etablerades och vilka arbetssätt och metoder som kännetecknade sfi-lärares distansundervisning.  Genom att beskriva omställningen till distansundervisning orsakade av pandemier som SARS och Covid-19, redogörs för de utmaningar och möjligheter som lärare ställs inför i den digitala klassrumsmiljön. Därefter lyfts teoretiska aspekter kring kommunikation och lärarrollen i att skapa relationer med eleverna i den digitala lärmiljön. För att förstå fenomenet med distansutbildningen i sin helhet redovisas vidare utgångspunkter som bör tas hänsyn till när en sådan utbildning utformas och designas. Detta är en empirisk studie där metodtriangulering har använts med både kvantitativa och kvalitativa undersökningar. Totalt deltog 126 respondenter i webbenkät och sex respondenter i semistrukturerade intervjuer. Resultatet pekar på att lärarnas förhållningssätt till distansundervisning under pandemin och ojämlikhet i elevers digitala kompetens och elevernas bristfälliga tillgång till digitala teknik i samband med omställningen, var avgörande för hur nya arbetssätt och undervisningsstrategier formades. Sfi-lärarna använde sig av de digitala verktyg och digitala resurser som redan var inarbetade i klassrumsundervisningen. Både synkron och asynkron kommunikation tillämpades i stor utsträckning, där synkron kommunikation värdesattes tack vare dess likhet med det fysiska klassrummets upplägg och asynkron kommunikation ökade tillgänglighet till undervisningsmaterial. Sfi-lärarnas utmaningar bestod av svårigheter att vara tillgängliga för de elever som behövde stöd och att följa upp elevernas lärandeprocesser på distans.