Skillnader mellan enspråkiga och flerspråkiga barns berättande : Narrativer och lexikon på svenska och engelska

Sammanfattning: Många barn i Sverige växer idag upp med fler språk än ett. Detta gör att logopeder behöver kunskap om normal språkutveckling hos flerspråkiga, för att kunna skilja denna från språkstörning och därmed minska risken att över- och underdiagnostisera flerspråkiga med en sådan diagnos. Syftet med denna studie var därför att undersöka vilka skillnader som föreligger mellan enspråkiga och flerspråkiga barns berättande, med särskilt fokus på barnens ordförråd. Fem flerspråkiga barn i femårsåldern som talade svenska och engelska testades med Buss-sagan (BST) och Peabody Picture Vocabulary Test (PPVT), och jämfördes med en kontrollgrupp bestående av sex enspråkigt svensktalande barn. De flerspråkiga testades på både svenska och engelska och jämförelser gjordes såväl kvantitativt som kvalitativt inom och mellan grupperna. Inga statistiskt signifikanta skillnader kunde uppmätas på BST eller PPVT. På samtliga uppmätta parametrar märktes dock en variation inom den flerspråkiga gruppen som var större än inom den enspråkiga. En kvalitativ bearbetning visade att enspråkigas berättelser oftast var kortare men mer korrekta med avseende på exempelvis ordval. En måttlig positiv korrelation (r=0,49) nära statistisk signifikans (p=0,054) fanns mellan resultaten på BST och PPVT, vilket indikerar ett samband mellan ordförråd och förmågan att återge Buss-sagan korrekt. Slutsatsen man kan dra är att flerspråkiga som grupp är väldigt heterogen samt att ordförråd är en språklig hörnsten som får genomslag på andra språkliga förmågor, exempelvis narrativ sådan.