Våldet och faderskapet - En kvalitativ studie om våldsutövande fäders syn på sin papparoll.

Sammanfattning: Studiens syfte har varit att utifrån fyra teman om: våld, relationen; våldet och barnen, iden om den gode fadern och framtiden söka djupare förståelse kring hur fyra våldsutövande fäder ser på sitt föräldraskap samt hur de talar kring relationen till sina barn. Jag avsåg även söka förståelse kring vad fäderna ansåg som viktigt i relationen till sina barn och hur de efter våldshandlingar i hemmet resonerar kring återuppbyggnad av relation till sina barn. Jag utgick från nedanstående frågeställningar: 1. Hur talar fäderna kring sitt våld? 2. Hur ser relationen mellan fäderna och barnen ut och hur tror de att barnen påverkas av våldet? 3. Vilken föreställning har fäderna om ett gott föräldraskap i relation till sin egen roll som pappa? 4. Hur arbetar fäderna idag på relationen till sina barn? Mot bakgrund av studiens syfte och frågeställning valde jag att arbeta utifrån en kvalitativ ansats där jag i studien utgått från fyra respondenters livsvärld. I studien utgick jag från det hermeneutiska perspektivet då jag ämnade söka förståelse kring hur fyra våldsutövande fäder talar om sina barn och deras relation. Min ambition har även varit att återge och beskriva fädernas upplevelser och attityder. För min studie innebär detta att fokus legat på förståelsen och tolkningen av mina respondenters livsberättelser. Samtliga respondenter går i samtal på mansjourer runt om Västa Götalandslän. Två av fäderna går i enskilda samtal och två går i gruppsamtal. I resultaten framkom bland annat att relationen till barnen i olika utsträckning var viktig för fäderna och barnen. De byggde tillit, skapade och bibehöll relationer på olika sätt. Alla fäder var ense om att våldet inte hör hemma i relationen till barnen. Utifrån olika försvar beskrev fäderna bland annat sina våldshandlingar som felaktiga tillrättavisningar i uppfostran, bråk med partnern och våld riktat mot materiella föremål. Berättelserna präglades av både skuld- och skamkänslor. Eget initiativ, anmälan och på rekommendation av nätverk och professionella var främsta orsaken till att fäderna sökt sig till mansjourerna. Samtliga fäder uppgav att de trodde våldet påverkat barnen. Enade var de även kring barnens reaktioner som uppvisat sig i rädslor, sorg och gråt. En far uppgav att våldet på lång sikt kommer skada barnet och resultera i att det blir otryggt och drar sig till fel förebilder. Några av fäder hade på något sätt samtalat med sina barn om våldshandlingarna och bett om förlåt. Fädernas syn på en god far var någon som barnet kände tillit och förtroende till. Att vara annorlunda sin egen far och fädernas nyfunna perspektiv var återkommande under intervjuerna. Fäderna beskriver uttryckligen en önskan om att göra om och göra rätt. Under intervjun talar de i termer av omsorg och vad som för dem ansågs som viktiga egenskaper hos en far. Fäderna i studien visade på omsorg och att de försöker i olika utsräckning förbättra sig. Detta kan tolkas som att fädernas beteende kan förändras med egen motivation och individanpassade verktyg som hjälp.