Hatbrott och heteronormativitet - En granskning av homo- och bifobiska motiv i straffvärdebedömningar

Sammanfattning: En fjärdedel av de homosexuella, bisexuella och transpersoner som deltagit i en stor undersökning år 2013 hade blivit utsatta för hot och våld. Personerna utsätts bland annat för att de inte tillhör normen. Enligt straffskärpningsregeln i 29 kap. 2 § 7 p. BrB är det en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet om ett motiv för en brottslig gärning varit att kränka en person, folkgrupp eller liknade grupp av personer på grund av bland annat sexuell läggning. Syftet med denna bestämmelse är att skydda de grupper som är utsatta för hatbrott. Rapporter visar att 29 kap. 2 § 7 p. BrB sällan tillämpas och det finns omständigheter som tyder på att bestämmelsen inte fungerar som avsett. I uppsatsen utreds därför om syftet med straffskärpningsregeln kan uppfyllas med den nuvarande utformningen av 29 kap. 2 § 7 p. BrB och om bestämmelsen kan utformas på ett annat sätt. Dessutom diskuteras eventuella problem med tillämpningen av 29 kap. 2 § 7 p. BrB. Eftersom bestämmelsen anger att brott får ett högre straffvärde om motivet varit kopplat till sexuell läggning kan den sägas ha en allmänpreventiv prägel. Studier visar att allmänprevention ofta har marginell effekt, vilket innebär att det allmänpreventiva syftet med bestämmelsen inte har goda chanser att uppfyllas. Den försvårande omständigheten inriktar sig dessutom på gärningspersonens motiv till brottet, något som gör att åklagaren ska bevisa att gärningen utfördes för att kränka brottsoffret på grund av sexuell läggning. Detta kan vara svårt och skyddet för de utsatta blir därför litet. Av denna anledning diskuteras en alternativ utformning av bestämmelsen. En jämförelse görs därför med liknande lagstiftning i Danmark, Finland och Norge. I de rättsfall som analyserats är kränkande ord i samband med gärningen vanligt förekommande. Uttrycken används ibland men inte alltid som ett bevis för att ett motiv för gärningen varit att kränka på grund av sexuell läggning. Jag kan med hjälp av teorier kring heteronormativitet se att dessa kränkande uttryck normaliseras och inte anses vara kopplade till ett kränkande motiv utan snarare ses som allmänna skällsord. När domstolarna inte diskuterar motivet eller ger mycket kortfattade domskäl gällande den försvårande omständigheten osynliggör de sexualiteten och på så sätt reproduceras heterosexualiteten som norm. Jag kommer fram till att regleringen gällande motiv med koppling till sexuell läggning har svårt att leva upp till sitt syfte att skydda de utsatta grupperna och att tillämpningen inte är enhetlig och reproducerar heteronormen. Jag föreslår därför att lagstiftningen förändras så att de kränkande orden i samband med gärningen är tillräckligt för att straffvärdet ska höjas och att domstolarna är noga med att ange skäl för sina straffvärdebedömningar.