Övergång mellan arbete och pension - Likabehandling och anställningsskydd i relation till pensionering och ett förlängt arbetsliv

Sammanfattning: För att klara av den kommande demografiska utmaningen med en antagen fortsatt stigande medellivslängd, behöver arbetslivet förlängas. Då pensionen beräknas utifrån förväntad medellivslängd vid pensionering, kommer pensionen successivt bli allt lägre i förhållande till slutlönen om inte den ökade medellivslängden balanseras upp av en höjd utträdesålder från arbetslivet. Det finns ett flertal pensionsrelaterade åldersgränser i lag och kollektivavtal, som både kan utgöra hinder och möjligheter för ett längre arbetsliv. De aktuella åldersgränserna utgörs i regel av en 55-årsgräns för uttag av tjänstepension, en 62-årsgräns för uttag av allmän pension, en 60–62-årsgräns för möjlighet till delpension och deltidspension, en 65-årsgräns för uttag av garantipension och i regel som tak för pensionsintjäning, samt en 68-årsgräns för rätten att kvarstå i anställningen (68-årsregeln). Dessa åldersgränser samt även andra villkor som rör pension, kan skilja sig åt beroende på avtalsområde, vilket i sin tur medför att konsekvenserna av tidiga pensionsmöjligheter ter sig olika. Vidare behandlas 68-årsregeln specifikt i uppsatsen ur ett anställningsskyddsperspektiv, där det kan konstateras att det är svårt att göra ett generellt antagande kring om förändringen av anställningsskyddet som sker efter 68 års ålder är positiv eller negativ. Konsekvensen av den nya 68-årsregeln ur ett anställningsskyddsperspektiv beror på vilken enskild situation det rör sig om. Fortsättningsvis, mot bakgrund av en åldrande befolkning inom EU och i Sverige, utgör åldersdiskriminering i arbetslivet en allt viktigare fråga och är även en central del av denna uppsats. I Sverige infördes ålder som diskrimineringsgrund 2009 genom att direktiv 2000/78/EG, arbetslivsdirektivet, implementerades. I syfte att främja en väl fungerande arbetsmarknad, tillåts dock undantag från förbudet mot åldersdiskriminering. En av frågorna som denna uppsats avser att besvara är huruvida de pensionsrelaterade åldersgränserna kan komma i konflikt med förbudet mot åldersdiskriminering, där praxis från EU-domstolen visar att åldersgränserna kan utgöra befogad särbehandling så länge en bestämmelse inte visar sig vara alltför ingripande utifrån propornalitetsprincipen. Andra centrala frågor som lyfts i uppsatsen rör hållbarheten i pensionssystemet, utmaningen med jämställda pensioner samt problematiken med att förlänga arbetslivet, där faktorer som exempelvis en hållbar arbetsmiljö, nivån av påfrestning i arbetet samt ett jämställt arbetsliv mellan kvinnor och män är viktiga att ta i beaktning. En lika viktig faktor för ett förlängt arbetsliv kan även sägas utgöras av arbetstagarens egen vilja.