Inkludering av barn i behov av särskilt stöd på fritidshemmet : En fenomenografisk studie av lärare i fritidshems uppfattningar om anpassningar för att främja inkludering

Sammanfattning: Syftet med min studie är att undersöka hur lärare i fritidshem uppfattar anpassningar som de gör i sitt arbete för att främja inkludering av barn i behov av särskilt stöd. men också att undersöka vilka hinder och möjligheter de uppfattar i arbetet med inkludering. Det är en kvalitativ studie med en fenomenografisk ansats då studien handlar om att få fram just uppfattningar i ämnet. Jag valde semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod som efter genomförandet genomgått en kvalitativ analys som lämpar sig för fenomenografiska studier. I resultatet framkommer tre kategorier som beskriver de olika uppfattningar lärarna i fritidshem uttrycker i sina intervjuer. De handlar om individuellt, strukturellt och relationellt inriktade anpassningar som görs för att främja inkludering. De individuella anpassningarna kretsar kring det enskilda barnet. För att möta dess behov gör kompenserande insatser. Anpassningar görs ofta utifrån diagnoser eller kartläggningar av det enskilda barnet. De strukturella anpassningarna betonar verksamhetens struktur och upplägg och elevens behov som uppstår i mötet med fritidshemmet. Här görs anpassningar i verksamheten utifrån vilka förutsättningar som skapas för att motverka svårigheter. De relationella anpassningarna berör att alla barn ska få en god och likvärdig pedagogisk miljö. Verksamheten ska vara trygg och välkomnande för alla barn samt främja delaktighet och social gemenskap.