På varsin armlängds avstånd - En komparativ studie av EU-medlemskapets relevans för Sveriges respektive Norges konkurrenslagstiftning och syn på EU/EES

Sammanfattning: Mot bakgrund av dels EU-medlemskapet i sig, dels närvaron vid förhandlingsbordet gällande många aktuella rättsakter, framstår Sveriges skyldighet att anpassa sig till EU-rätt i mångt och mycket som legitim. Såväl den överlag EU-positiva befolkningen i Sverige som svenska politiker, tycks i dagsläget ha funnit sig förhållandevis väl i detta landskap. Svenskarna önskar förvisso ett EU utan klåfingrighet, men understryker ändock vikten av samarbete kring internationella frågor såsom exempelvis klimatet. Till EU förhåller sig Norge annorlunda. Norge har genom EES-avtalet ett särskilt förhållande till EU. Skrapar man något på den självständighetsvurmande ytan framträder ett kluvet land; utanför medlemskapet sneglar Norge på vad som händer ”nere på kontinenten” – en kontinent vars utspottade EU-rättsakter i hög utsträckning oemotsagt måste följas av stortinget i Oslo. Hur förklarar ett lands politiker att, i självständighetens och EU-skepticismens namn, avstå från att vara fullvärdiga medlemmar – och istället svälja många rättsakter med hull och hår? Av utredningen framgår att konkurrensrätten, som i huvudsak bygger på EU-rätt, i Sverige och Norge ur ett komparativt perspektiv inte skiljer sig nämnvärt åt, trots att Norge står utanför EU. Uppsatsen fokuserar således på just konkurrenslagen, för att låta dess upprinnelse och resultat, tillsammans med den nationella opinionen, berätta om synen på EU i respektive land. Därefter konstateras att en stor del av vad som egentligen skiljer ländernas lagstiftning åt ligger någon annanstans än dess rättsliga resultat – nämligen i den inhemska retoriken. Från dessa konstateranden dras slutsatser om EU-medlemskapets, som kan tros innebära en vattendelare, egentliga relevans.