Ingen kommer undan politiken - en studie i politikens praktik

Sammanfattning: Jag har skrivit en essä om det politiska "hantverket". Om att utveckla en yrkesroll i en praxis. Jag använder mig av egna exempel och speglar dem mot det forskningsområdet hittills har producerat av vetande, filtrerar det genom konst, litteratur och filosofi i försöket att synliggöra ett oformulerbart kunnande. Essäformen är mitt sökande efter detta kunnande. Min huvudfråga är: hur fångar vi in den tysta kunskapen för att utveckla vårt eget yrkeskunnande och samtidigt vara en del i en tradering av kunskap? . Jag beskriver min bakgrund in i politiken och mina drivkrafter. Undersöker viktiga delar av en politikers kunnande: att förhandla, att debattera, att tala, att föra samtal och kommunicera. Alla delar som kräver ett praktiskt kunnande och som byggs upp genom reflekterad erfarenhet. Mina exempel kommer från min tid som kommunpolitiker, riksdagsledamot och statsråd och rör alltifrån klientsamtal till pensionsförhandling. Genom att söka analogier med filosofi och skönlitteratur får exemplen en gestaltning som kan ge nya perspektiv och ett fördjupat kunnande. Jag berättar om min syn på kunskap med exempel från Reggio Emilia, Italien och från Afrika. I det skapande arbetet stimulerar man barns intellektuella och tankemässiga utveckling. Kunskap kan inte överföras utan erövras genom egen praktik i den verklighet som omger en. Det ultimata kunnandet är att rätt hantera en helt oförutsedd situation. Mitt exempel är 11 september 2001 och min egen och president Bush reaktion. I ett sådant läge prövas verkligen omdömet, den tysta kunskapens högsta nivå. Jag avslutar uppsatsen med att diskutera kring politikens utmaningar. Jag skriver om marknadskrafternas inflytande bland annat i form av ekonomism och konsumism. Hur taylorismen har kommit tillbaka med formaliseringens idétradition. Yrkeskultur och tyst kunskap urholkas i jakten på ökad effektivitet. Ett särskilt utsatt område är vårdsektorn. Teknifieringen präglar vår tid och synen på oss. Den moderna mediatekniken riskerar att bli en skärm mot världen. Vi måste stärka det demokratiska inflytandet över utvecklingen.