Sjuksköterskors behov av stöd i samband med orosanmälan vid misstanke om att barn far illa : En litteraturstudie

Sammanfattning: Barn runt om i världen far illa och utsätts för fysiskt-, psykisk- och sexuellt våld samt vanvård och försummelse. Sjuksköterskor möter barn och vuxna i sitt omvårdnadsarbete, där barn har farit illa eller riskerar att fara illa. Sjuksköterskor har anmälningsplikt vid misstanke om att barn far illa. Dock finns olika omständigheter som påverkar sjuksköterskor att inte göra en orosanmälan vid misstanke att barn far illa, trots att anmälningsskyldighet och etiska koder finns. Syftet med litteraturstudien var att undersöka vilket stöd sjuksköterskor behöver för att göra en orosanmälan vid misstanke om att barn far illa. I litteraturstudien framkom det att sjuksköterskor behöver stöd i form av emotionellt-, informativt- och instrumentellt stöd för att göra en orosanmälan. Sjuksköterskor efterfrågar stöd genom kunskap vilket kan erhållas via utbildning, för att kunna identifiera barn som far illa. Ett organisatoriskt stöd och en god sammanhållning inom teamet är av stor vikt för att främja sjuksköterskors hantering av orosanmälan, där alla inom hälso- och sjukvård får reflektera och dela kunskaper med varandra. Sjuksköterskors individuella förutsättningar gällande normer och värderingar av en vuxen- och barnrelation har en inverkan på anmälningsprocessen. Därmed behöver sjuksköterskor stöd för att samtliga sjuksköterskor utgår från samma värderingar och plikter mot barnet och förövaren.