Socialt hållbar och rättvis stadsplanering : visioner i praktiken

Sammanfattning: Sverige siktar på att ha en ledande roll internationellt i hållbar stadsutveckling. Samtidigt konstateras att det svenska samhället står inför stora sociala utmaningar och att sociala perspektiv behöver få ta större plats i stadsutvecklingen. Den fysiska planeringen är ett politiskt verktyg och har således en roll i utvecklingen av demokratin, vilket gör frågor såsom rättvisa, deltagande och inkludering nödvändiga i strävan efter ett socialt hållbart samhälle. Emellertid tycks den sociala dimensionen många gånger falla bort i planeringen. Syftet med studien är därför att undersöka grunderna för arbetet med sociala aspekter i form av forskning, nationella mål och strategier samt studera hur dessa aspekter hanteras i planeringspraktiken i två svenska kommuner. Med intentionen att förstå de sociala frågornas roll i stadsplaneringen utförs studien med ett kvalitativt angreppssätt. Följaktligen genomförs en litteraturstudie samt en fallstudie, där två kommuner undersöks genom dokument�studier och semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att vägen från mål till måluppfyllelse inte alltid är självklar när det kommer till de sociala perspektiven. I arbetet mot ett social hållbart samhälle är det viktigt att arbeta såväl med inkludering i planeringsprocessen som att planera miljöer som främjar sociala värden. Utifrån resultatet dras flera slutsatser. En tydligare sammanställning av de nationella målen, likt Agenda 2030, skulle möjligtvis öka målens användbarhet och status i kommunerna. Vidare framkommer ett behov av att säkerställa en tydligare hantering av de sociala frågorna i planeringspraktiken, vilket troligtvis skulle kunna göras genom användning av lätta verktyg som har ett djup. En ökad medvetenhet i planeringen tycks även vara avgörande, där frågor såsom vem bär nyttan och vem missgynnas alltid behöver vara närvarande. Slutligen påvisar resultatet att de undersökta kommunerna driver ett omsorgsfullt arbete med de sociala perspektiven i sina dokument, men i planeringspraktiken finns det ett behov av att utöka samverkan mellan olika sektorer och att skapa en tydligare struktur som ger frågorna tyngd. En diskussion förs bland annat kring svårigheten i att skapa struktur i planeringsprocessen samtidigt som arbetet med social hållbarhet behöver vara flytande och dynamiskt.