"Vi inför ju Guldbron i Örebro" : En fallstudie av Bus Rapid Transit processen i Örebro

Sammanfattning: Studiens syfte är att undersöka vilka möjligheter invånare ges till att påverka sin levnadsmiljö inom ramen för planeringsprocessen. Studien har avgränsats till planeringen av Bus Rapid Transit (BRT) i Örebro och djupare undersökt hur medborgardialogen kan förstås som en deliberativ process och hur en deliberativ medborgardialog kan främja invånarnas möjlighet att påverka sin levnadsmiljö. Frågeställningar som studien besvarar är: Hur har medborgardialogen kopplad till BRT organiserats?, På vilket sätt kan medborgardialogen kopplad till BRT sägas vara en deliberativ process? och Har processen bidragit till faktiska skillnader av BRT:s utformning?  En deliberativ process kännetecknas av att invånarna är en del av både beslutsprocessen och beslutsfattandet. Det centrala inom teorin är att det sker ett samtal mellan invånare och beslutsfattare och där alla deltagare ska betraktas som jämlikar för att argumentera och diskutera fram de “bästa” förslagen.  Studien grundar sig också på teorin om rätten till staden som beskriver för vem det offentliga rummet är utformat och planerat för och vem som har både rättigheter till att vistas på platser och vem som har rätten till att vara med och utforma platser. Rätten till staden som teori beskriver att alla människor ska ha rättigheten till att vara med och utforma staden och att det även är rättigheten till att utforma sig själv.  Studien är kvalitativ och materialet består av intervjuer med personer som arbetar med BRT-projektet i Örebro, dokument relaterade till processen och insändare i den lokala dagstidningen Nerikes Allehanda. Studiens resultat visar att medborgardialogen kopplad till BRT i Örebro har främst haft i syfte att informera invånarna om vilka beslut som har fattats och vad som ska genomföras. Detta har organiserats genom information i media, hemskickad information och via digital information. Det har anordnats samråd gällande BRT i de fall där ett sådant varit lagstadgat och i dessa fall har invånarna lämnat synpunkter på projektet. Hur medborgardialogen kopplad till BRT har organiserats skiljer sig från hur medborgardialoger vanligtvis organiseras vilket ofta är via workshops och större möten med invånarna. Studiens resultat visar att processen inte går att betrakta som deliberativ då det inte har skett ett samtal mellan invånare och beslutsfattare som har lett till faktiska skillnader i BRT:s slutgiltiga utformning. Studiens slutsatser är att tjänstepersonerna inom BRT-projektet i Örebro på olika sätt ser svårigheter med att gå från teori till praktiskt genomförande när det gäller medborgardialog. Respondenterna i studien har beskrivit att det fanns svårigheter med att se ett syfte för medborgardialogen och att det var oklart vilka möjligheter till påverkan invånarna faktiskt ska ges i olika frågor. Det finns också svårigheter med att genomföra en medborgardialog då det krävs specifik expertkunskap eller kompetens för att utforma ett BRT-system vilket minskar utrymmet för invånarnas inflytande. Slutsatsen är således att invånarnas möjligheter till att påverka deras levnadsmiljö inom planeringsprocessen i denna fallstudie har varit små.