Historia i varje anläggning : landskapsarkitekters förhållningssätt till historiska platser och anläggningar

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Landscape Architecture, Planning and Management (from 130101)

Sammanfattning: Alla platser och anläggningar har en historia. Inom landskapsarkitektyrket finns det flera sätt att förhålla sig till landskapsarkitekturhistoria. Men hur ser landskapsarkitektens förhållningssätt ut i praktiken? Hur närmar sig en landskapsarkitekt en historisk plats eller anläggning och hur ser ar- betsprocessen ut? Vi har i följande undersökning valt att se på en historisk plats eller anläggning som en plats där någon from av historia har bevarats. Föregångare som Per Friberg, Walter Bauer, Maria Flinck och Sven-Ingvar Andersson är bara några som arbetat mycket med historiska platser och anläggningar och har egna sätt att ta sig an restaurering, rekonstruering och konservering. Undersökningen iden- tifierar arbets- och förhållningssätt hos intervjuade landskapsarkitekter gällande att ta sig an ett hi- storiskt projekt. Dessa intervjuade landskapsarkitekter valdes aktiv på grund av tidigare erfarenheter av att arbeta med historiska platser och anläggningar. Vissa av de intervjuade landskapsarkitekterna har mer vana än andra, men de är alla överens om att det behövs mer landskapsarkitekturhistoria inom landskapsarkitekturutbildningen. Undersökningen diskuterar även hur en landskapsarkitekt hanterar avsaknad av dokument såsom fotografier, ritningar och växtlistor när det kommer till arbetet med en historisk plats eller anlägg- ning. Får vi som landskapsarkitekter lov att förhålla oss fritt till den plats eller anläggning vi arbetar med, och förmedla vår egen kreativitet och sätta vår prägel på platsen, eller bör vi eftersträva att återskapa det som varit? Föregångare inom landskasarkitektyrket och de intervjuade landskapsarki- tekterna har alla olika åsikter kring detta. Några menar att återskapa en historisk plats eller anlägg- ning är att göra den rättvisa medan andra poängterar att platser och anläggningar behöver anpassas efter dagens behov. Florens-deklarationen firar i år 41 år och är en deklaration som många landskapsarkitekter som arbetar med restaurering, rekonstruering och konservering av historiska platser och anläggningar utgår ifrån eller använder som stöd i sitt arbete. På grund av sin relativt höga ålder används den dock mindre och mindre och vi undersöker om den behöver uppdateras eller förnyas för att få upp intresset för landskapsarkitekturhistoria.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)