Bevisvärdering av barnförhör i utsagemål - En diskussion utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv

Sammanfattning: År 1998 hittades fyraårige Kevin död. Två bröder, som vid tiden var fem och sju år gamla pekades ut som ansvariga. I dokumentären ”Fallet Kevin” gjord av Dokument inifrån, uppdagades stora brister i förhören med de två bröderna. Denna uppsats syftar till att diskutera bevisvärderingen av barnförhör och hur kravet på rättssäkerhet uppfylls när barnet är målsägande i utsagemål. I utsagemål består den huvudsakliga bevisningen av en muntlig redogörelse. För att uppfylla syftet har jag använt mig av rättsdogmatisk metod där lagstiftning, förarbeten, doktrin och rättsfall studerats. Förhör med barn hålls merendels av polis under förundersökningen och bör genomföras av någon som besitter särskild kompetens för denna uppgift. Lagen tillåter dock andra att hålla sådana förhör. I mål där barn är inblandade är en av rätten förordnad sakkunnig vanligt förekommande. Dennes uppgift är bl.a. att uttala sig om barnets trovärdighet. Rätten gör en prövning av om barnet bör höras inför domstol eller ej. Bör barnet inte höras, ersätter videoförhöret från förundersökningen domstolsförhöret. Vid bevisvärderingen i dessa fall ställs särskilt höga krav på förhörets genomförande eftersom det är innehållet i videoupptagningen som rätten värderar. När rätten värderar förhör läggs främst vikt vid trovärdighetsbedömningen av barnet och tillförlitlighetsbedömningen av utsagan. För utsagans tillförlitlighet talar att den är lång, klar och detaljerad. Det har visat sig föreligga ett antal riskmoment när barnet hörs under förundersökning och där kravet på rättssäkerhet äventyras. Detta gäller bl.a. när det kommer till vilken person som hör barnet och om denna besitter den kompetens som krävs eller ej. Det är därför ingen självklarhet att rätten har den sanna utsagan på sitt bord när den värderar förhöret, vilket kan få konsekvenser för parterna och utgången i målet.