Varför klassiskt? : En studie om skönlitteratur på gymnasiet.

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att undersöka gymnasielärares didaktiska resonemang om att använda klassisk skönlitteratur i undervisningen. Det är till företrädelsevis de didaktiska frågorna varför, vad och hur som undersöks.  Jag vill undersöka hur lärarna tänker kring undervisningen samt vilka ramfaktorer som styr dem i arbetet och i urvalet av klassisk skönlitteratur.  Uppsatsen ämnar också besvara frågan om lärares förhållningssätt till en litterär kanon. Undersökningen grundar sig på fyra stycken lärarintervjuer och har sammanställts och analyserats med analysmetoden bricolage.    Studiens resultat visar att elever undervisas i klassisk skönlitteratur för att få ett ökat ordförråd men främst för att utveckla en empatisk förmåga och utvecklas som människor. Eleverna ska nå livskunskap via litteratur det vill säga kunskaper genom litteratur och inte om litteratur. Resultaten stämmer in under Svedners idéer om att kunskapssynen har förändrats. Från att tidigare har varit mer fokus på själva litteraturen för att utvecklas till mer fokus att nå livskunskap via litteraturen. Att läsa ur ett allmänbildningsperspektiv anses som en viktig del för att eleverna inte ska bli exkluderade från samhället. Lärarna nämner att deras urval styrs av olika ramfaktorer som tid, ekonomi, utbud och elevernas förkunskaper. Samtliga lärare arbetar både med muntliga och skriftliga uppgifter och nämner att arbetssätt beror på elevgrupp.    På frågan om lärares förhållningssätt till en gemensam litterär kanon är majoriteten av lärarna tveksam till detta då de anser att läraren bäst kan förmedla ett budskap om de själva är insatta eller tycker om verket. Några säger att det redan finns en slags inofficiell kanon även om styrdokumenten varken tar upp klassiska verk eller författare som ska läsas på gymnasiet.