Indusfloden – en källa till samarbete: En studie om Indus Waters Treatys överlevnad

Sammanfattning: I denna uppsats studeras avtalet Indus Waters Treaty (IWT), ett samarbetsavtal mellan Indien och Pakistan om delning av Indusflodens vatten. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur avtalet kommit att överleva mer än 50 år trots ländernas mycket känsliga politiska relation. Undersökningen genomförs utifrån en teorianvändande utgångspunkt med defensiv realism och funktionalism som teoretiska verktyg. Tre centrala infallsvinklar har valts ut inom respektive teori för att analysera hur avtalet kommit att överleva. Inom defensiv realism presenteras Indiens dominerande roll, förhöjd säkerhet och begränsad förekomst av fusk som möjliga förklaringar till avtalets överlevnad. Utifrån funktionalistisk teori diskuteras avtalets bestämmelser, utbyte av data mellan länderna som bidrar till lägre transaktionskostnader, och internationella förväntningar. I slutet av arbetet sammanvägs dessa resultat i en slutdiskussion. Diskussionen avlutas med en slutsats där ett funktionalistiskt resonemang lyfts fram som den kanske viktigaste förklaringen till avtalets överlevnad. Slutsatsen är att avtalet överlevt tack vare att det utformats utifrån funktionalistiska principer kring form efter funktion, vilket bidrar till att avtalet med stor sannolikhet uppfattas som okontroversiellt och apolitiskt.