Beskattning av bostadsrätter och ägarlägenheter

Sammanfattning: I denna uppsats presenteras beskattningen av bostadsrätter och ägarlägenheter. Dessutom undersöks huruvida beskattningen kan sägas vara neutral mellan de båda boendeformerna. Beskattningen av bostadsrätter sker på både individ- och föreningsnivå. Den skiljer sig åt beroende på hur bostadsrättsföreningen klassificeras skatterättsligt. Det kan antingen vara tal om ett s.k. äkta privatbostadsföretag eller ett s.k. oäkta privatbostadsföretag, där de äkta har en mer gynnsam beskattning. Den löpande beskattningen utgörs bl.a. av statlig fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift samt skatt på inkomster av andrahands-uthyrning. När en andel i ett äkta privatbostadsföretag avyttras skall en eventuell kapitalvinst beskattas till 22/30-delar och en kapitalförlust dras av till 50 % för en fysisk person. Motsvarande siffror för andelar i ett oäkta privatbostadsföretag är 100 % respektive 70 %. När det är en andel i ett äkta privatbostadsföretag kan man få uppskov med vinsten enligt reglerna i 47 kap IL. En andel i ett oäkta privatbostadsföretag omfattas inte av dessa regler. Regler om att bilda ägarlägenheter infördes i Sverige den 1 maj 2009. När man skulle införa ägarlägenheterna i skattesystemet valde man att utforma reglerna för dessa så att de blev neutrala i förhållande till beskattningsreglerna för småhus. Det enda undantaget är värderingen inom fastighetstaxeringen, där man använder en s.k. hyreshusmodell istället för en småhusmodell. Kapitalvinstbeskattningen är samma som för bostadsrätter i äkta privatbostadsföretag och ägarlägenheter omfattas även av uppskovsreglerna i 47 kap IL. Eftersom man har samma regler som gäller för småhus är dock den statliga fastighetsskatten och den kommunala fastighetsavgiften högre och inkomster från andrahandsuthyrning beskattas annorlunda i förhållande till vad som gäller för bostadsrätter. All beskattning sker hos ägaren. Vad som utgör en neutral bostadsbeskattning kan definieras på olika sätt. I denna uppsats utgår jag från den definition som Fastighetskommittén valde i SOU 2000:34. För att neutralitet skall föreligga enligt kommitténs definition skall olika typer av inkomster och kostnader hänförliga till boendet behandlas på ett likvärdigt sätt i beskattningen oavsett vilken boendeform man väljer. När man applicerar denna definition på beskattningen av bostadsrätter och ägarlägenheter anser jag att beskattningen i vissa fall inte är neutral. Detta gäller särskilt ränteavdragsmöjligheterna, den statliga fastighetsskatten och den kommunala fastighetsavgiften samt stämpelskatten.