Kvarboendeprincipen : En kvalitativ intervjustudie med företrädare inom Vård och Service förvaltningen i Enköpings kommun

Sammanfattning: Sammanfattning   Syftet med min studie är att fördjupa förståelsen, försöka finna likheter och skillnader mellan de hierarkiska nivåerna hos företrädare (tjänstemän och politiker) i Enköpings kommun gällande kvarboendeprincipen. Dessutom vill jag ytterligare beskriva hur kvarboendeprincipens tillämpning tar sig uttryck i Enköpings kommun.   Jag har undersökt inställningen till principen om kvarboende genom att intervjua företrädare på olika hierarkiska nivåer inom en kommunal verksamhet i Enköpings kommun. Undersökningen har genomförts med en kvalitativ intervjustudie, där fem tjänstemän inom Vård- och serviceförvaltningen i Enköpings kommun har intervjuats. Intervjupersonerna fick utifrån olika frågeställningar redogöra för sin inställning till kvarboendeprincipen. I uppsatsen har jag även undersökt hur kvarboendet har sett ut och ser ut i ett historiskt perspektiv, genom en begränsad litteraturstudie som sträcker sig över 1800 - och 1900 - talen.   Undersökningen visar att alla företrädare har en positiv inställning till kvarboende. Friheten att välja är viktig, anser de. Det visar sig också att företrädarna relaterar olika till begreppet. Ju högre upp i hierarkin man befinner sig desto vidare blir perspektivet. Ju längre ner i hierarkin man befinner sig desto starkare anknytning till begreppets tillämpning. Högre upp är till exempel kommunal ekonomi och långsiktig planering några exempel på perspektiv, lägre ner i hierarkin handlar det bland annat om mötet med brukarna och konsekvenser för den enskilde individen.   De kommunala företrädarna anser i första hand att kvarboende är en rättighet. Detta visar sig dock inte vara så enkelt. De lokala riktlinjerna för biståndsbedömning är restriktiva. De medicinska behoven styr till stor del, vilket kan upplevas som att du inte har det fria valet att själv välja var du ska bo. Viktigt är att poängtera att Enköpings kommun arbetar aktivt för att kvarboende skall prioriteras samt att medge stöd till anhöriga som har en äldre närstående boende hemma. Vad gäller anhöriga vittnar företrädarna om att det kan uppstå problem, när brukare, anhöriga och kommun ser olika på behovet av exempelvis plats i särskilt boende.   De kommunala företrädarna menar alla att kvarboende är en viktig politisk fråga, då det till stor del handlar om fördelning av resurser och rådande ideologi. De kommunala företrädande siar även om stora framtida förändringar i Enköpings kommuns äldreomsorg. Bland annat menar man att det måste till ökade resurser och fler boendealternativ då allt fler i befolkningen blir allt äldre. Uppsatsen avslutas med en diskussion, där komplexiteten i kvarboendefrågan tas upp.