Dans som arkivmaterial : En semiotisk studie av danshandlingar

Detta är en Master-uppsats från Uppsala universitet/Institutionen för ABM

Sammanfattning: Ämnet för denna uppsats är dans som arkivmaterial. Teckningar, dansnotation, recensioner, fotografier, rörlig bild och motion capture studeras som handlingstyper som dans bevaras genom. Syftet är att ta reda på vad som har hänt mellan dans och danshandling. Vilken slags representanter av dansen är handlingarna? Vidare knyter studien an till ett användarperspektiv och en annan frågeställning lyder: vad får forskare som studerar rörelse som har skett ut av handlingarna? Hur kan handlingstyperna användas av dansforskare? Den teoretiska utgångspunkten är semiotik och jag använder mig av Ferdinand de Saussures begrepp signifie och signifiant för att orientera mig i skillnaden mellan dansen som skett i tid- rum och danshandlingarna, som berättar om dansen. Charles Sanders Peirce begrepp symbolisk, ikonisk och indexikal används för att beskriva vilket slags förhållande handlingen har till sin signifie, dansen. Metoden är kvalitativa intervjuer. Jag har intervjuat fyra dansvetenskapliga forskare och de inspelade intervjuerna är källan. Forskarna har kunskap om vilken slags representanter för dansen handlingarna är, eftersom de i sitt arbete studerar dans som har skett genom handlingar. Genom intervjuerna har jag även fått reda på vad forskare som studerar rörelse som har skett får ut av handlingarna och hur de kan använda dem. Forskare som studerar rörelse som har skett föredrar ofta rörlig bild som källa. Detta för att den rörliga bilden har ett ikoniskt förhållande (liknelseförhållande) till dansen och för att den, likt dansen, är rörlig. Dock så finns det ingen handlingstyp som är en absolut återgivning av en rörelse som har skett, alla handlingstyper har sina förutsättningar. Det finns inte heller en handlingstyp som kan anses vara bättre än en annan, vilken handlingstyp som är bättre skiftar beroende på forskarens syften. Handlingstyperna kompletterar varandra och många forskare vill använda sig av flera olika handlingstyper. Därför rekommenderas dansarkiv att satsa på pluralitet i handlingstyper som dans bevaras genom.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)