Hårda bud på högre straffbud – En komparativ studie av de nordiska ländernas syn på unga lagöverträdare

Sammanfattning: Att straffa eller att inte straffa unga lagöverträdare och i vilken utsträckning; det är den pågående debatten i Sverige idag. Mer specifikt, huruvida man ska lagföra 18-21 åringar som vuxna snarare än ungdomar. Det torde sig naturligt att individer som anses vara vuxna, lagligen om inte annat, också skall betraktas vuxna nog att kunna stå inför anklagelser i sin fulla omfattning för deras begångna brott. Likväl är detta lättare sagt än gjort och idag får brottslingar mellan 15 och 21 år straffrabatt. Även om så är fallet i Sverige är det inte den pågående trenden i Danmark eller Norge. Det huvudsakliga syftet med denna avhandling är att ge en kortfattad bild av lagstiftningen i de nordiska länderna beträffande unga gärningsmän både historiskt och i dagsläget. Detta i syfte att identifiera skillnader och likheter främst mellan Sverige och Danmark, samt vad som kan ha påverkat respektive rättsordning. Inspirerad av aktuella händelser där medlemmar ur ett svenskt kriminellt gäng åtalades vid dansk domstol efter att ha begått ett dubbelmord; där två av medlemmarna var yngre än 18 år vid tidpunkten. Det långa fängelsestraffet om 20 år vardera ledde till debatt i svensk media, eftersom så ej hade varit utfallet om händelserna hade ägt rum i Sverige och i svensk domstol. Den mest märkbara skillnaden mellan de nordiska ländernas rättssystem är hur såväl Norge som Danmark båda dragit en hård linje mellan vuxna och unga lagöverträdare vid 18 års ålder, vilket resulterat i att endast ge minderåriga strafflättnad. Minderåriga är dock inte helt fria från konsekvenser, 15 till 17-åringar kan åtalas i alla de nordiska länderna, dock strängare i Danmark och Norge än i Sverige. I Sverige, som tidigare nämnt, anses även kriminella vara unga tills dess att de fyller 21 år och får således reducerade straff. En delad uppfattning mellan länderna är målet att vårda och behandla unga individer i syfte att stoppa och motverka kriminellt beteende snarare än genom institutionalisering således har ungdomsvård blivit en viktig alternativ och prioriterad sanktion. Historiskt härrör sig detta bland annat från FN:s konvention om barnets rättigheter undertecknad av alla de nordiska länderna, vilken uttryckligen stadgar att barn, yngre än 18 år gamla, skall ådömas andra mindre ingripande påföljder om möjligt i syfte att undvika institutioner likt fängelse. I samtliga av nordens länder är utgångspunkten densamma samt i linje med konventionen och har även blivit införlivad i svensk och norsk rätt, fastän Sverige valt att ta steget längre och inkludera unga vuxna. Viljan att slopa de rabatterade straffen har lyfts av såväl den svenska regeringen som av polismän, politiker och myndigheter som alla erkänner detta som ett problem. Det är fortfarande osäkert huruvida rättsområdet kommer att förändras till att följa den nordiska trenden men tack vare redan likalydande lagstiftningar samt med Norge och Danmark som förebilder finns alla möjligheter att genomföra förändringarna.