Lärares relationskompetens : och elever med autismspektrumtillstånd (AST) i grundsärskolan

Sammanfattning: Examensarbetets syfte är att synliggöra hur relationellt lärande fungerar i arbetet med elever med autismspektrumtillstånd (AST) inom grundsärskolan. För insamling av det empiriska materialet gjordes intervjuer med fem lärare i grundsärskolan och observationer av lärare i undervisningssituationer med elever med AST. Genom att använda Aspelins (2015; 2018; 2019) begrepp Lärares relationskompetens som teori för analys indikerar resultatet av studien att lärare inom grundsärskolan har god relationskompetens. Lärarna anser det viktigt att skapa goda relationer och arbetar aktivt för detta. Lärarna visar på kommunikativ, differentierings- och socioemotionell kompetens och på professionalism. Det som lärarna lyfter som särskilt viktigt i sin relationskompetens stämmer väl med fördjupade kunskaper inom de olika delkompetenserna. Lärarna framhåller särskilt kommunikationens betydelse för relationen. Lärarna menar att deras förmåga till att skapa goda relationer med eleverna förbättras genom erfarenhet och utbyte med kollegor. Relationskompetens påverkas av olika faktorer i sammanhanget; aktuell elevgrupp, teamet, förhållningssätt och struktur. Resultatet visar en medvetenhet hos lärarna att skapa en trygghet runt eleven för ett bättre lärande och att anpassa undervisningen efter elevens behov och förutsättningar genom att kunna tolka elevernas signaler. En lärare skiljer sig från övriga genom att anse att läraren som person ska spela mindre roll då metoder och struktur ska vara bärande i undervisningen, medan övriga ser struktur som hjälpsamt för relationerna.