Interaktion mellan små barn med Cerebral Pares och deras vardagliga samtalspartners på förskolan

Sammanfattning: Det övergripande syftet med denna studie var att öka kunskapen om hur små barn med Cerebral Pares (CP) deltar, kommunicerar och interagerar med sina vardagliga samtalspartners på förskolan. I studien deltog två små pojkar (2;4 och 4;3 år) med grav CP (GMFCS 5) med lite/inget talat språk. De filmades på förskolan i olika vardagliga aktiviteter tillsammans med de andra barnen och personalen. Vid analysen studerades pojkarnas samlade kommunikativa resurser och återkommande mönster i samtalen på ett detaljerat plan med hjälp av Conversation Analysis (CA). Analysen visade att samtalspartnern hade en viktig roll för att underlätta i samtalet genom att tolka och tillskriva pojkarnas bidrag betydelse. När pojkarna använde en kombination av flera kommunikativa resurser föreföll det vara lättare för samtalspartnern att tillskriva bidragen betydelse. Vilken betydelse som tillskrevs kunde bland annat påverkas av hur barnens bidrag producerades, vilken aktivitet deltagarna var involverade i, eller vilken kunskap samtalspartnern hade om pojkarna sedan tidigare. Det framkom också att pojkarnas oförmåga att sitta självständigt påverkade deltagarstukturen som i sin tur påverkade interaktionen och kommunikationen. Kvalitativa närstudier av interaktion med barn med svår motorisk nedsättning till följd av CP är viktiga då dessa kan demonstrera vilka metoder som omgivningen använder för att skapa mening i interaktion trots barnens begränsade kommunikativa resurser. Barnens signaler kan till exempel vara svårtolkade för omgivningen på grund av den motoriska funktionsnedsättningen, men de vuxna använder den aktuella aktiviteten eller samtalet för att skapa en meningsfull kontext för barnens bidrag. Detta leder till att barnen blir mindre passiva i sin kommunikation och att kommunikationen blir lättare att förstå. Nyckelord: Interaktion, Kommunikation, Cerebral Pares (CP), Conversation Analysis (CA), Kommunikativa resurser.