Grönytefaktorn : ett pussel med bostadsgårdens grönska

Sammanfattning: Våra städer utsätts idag för hårt tryck i form av förtätning och exploatering. Allt för ofta tas grönytor och naturområden i anspråk för att vi ska kunna förses med bostäder, industrier, parkeringar o.s.v. Gång på gång poängteras det däremot hur viktiga gröna utemiljöer är för oss människor och inte minst för vår miljö. För att komma i bukt med detta växande problem utformade man i Tyskland en metod för att säkerställa andelen grönytor vid exploatering. I samband med bomässan Bo01 i Malmö introducerade man för första gången metoden i Sverige, den kom att kallas grönytefaktor och grundar sig på den tyska modellen (biotopflächenfaktor). Syftet med grönytefaktorn är att skapa en attraktiv miljö för människor, att gynna den biologiska mångfalden samt att förbättra dagvattenhanteringen i området. Kravet som ställdes på bostadsgårdarna var att de skulle uppnå en grönytefaktor på 0,5. Syftet med detta arbete är att utreda om användning av metoden med grönytefaktor inverkar negativt eller positivt på en bostadsgårds olika funktionella egenskaper som är av betydelse för de boendes trivsel. Målet är att klarlägga om användning av metoden med grönytefaktorn vid projekteringen automatiskt skapar mer uppskattade och utnyttjade bostadsgårdar. För att nå detta mål har jag använt mig av tre olika metoder; en litteraturstudie, en fallstudie av fyra olika bostadsgårdar och en enkätundersökning. Fallstudien inkluderar två bostadsgårdar från Bo01 där man vid projekteringen tagit hänsyn till grönytefaktorn och två bostadsgårdar ligger i Annestad där man inte tagit hänsyn till någon grönytefaktor. För att kunna sätta gårdarna i ett större perspektiv tar jag i min litteraturstudie upp viktiga kvaliteter en bostadsgård bör innehålla samt olika brukare och deras behov. Resultatet av min studie visar att de undersökta gårdarna på Bo01 utnyttjas mindre men uppskattas mer än gårdarna utan krav på grönytefaktor. Gårdarna verkar kunna erbjuda ett större attraktivt värde för ögat än vad de kan erbjuda i form av utrymme för aktivitet. De fungerar säkert som plats för korta spontana möten men eftersom de innehåller så mycket växtlighet begränsas utrymmet som kan användas till andra aktiviteter. Min slutliga åsikt är att det ändå föreligger stor potential i metoden med grönytefaktorn. Metoden är ett bra verktyg för att skapa miljöer i staden som är attraktiva och värdefulla ur många aspekter men den kan vid projekteringen också vara ett komplicerat pussel med bostadsgårdens grönska.