Hur gick det sedan? : En kvalitativ studie om vilken betydelse Stockholm Zonta VI mentorprogram har haft för sex av adepterna.

Sammanfattning: Det är mycket aktuellt med att ordna mentorprogram för kvinnor och i höst ska regeringen anordna ett sådant för att få fram fler kvinnor i ledande positioner. Det finns en hel del studier som tyder på att organiserade mentorprogram för kvinnor är ett effektivt sätt att öka antalet kvinnor på ledande positioner. Syftet med denna studie är att ta reda på vad Stockholm Zonta VI mentorprogram för kvinnor i karriären har betytt för deltagarna samt vad de anser är orsaken till den låga representationen av kvinnor på ledande positioner. Jag har genom sex semistrukturerade intervjuer med adepter tagit reda på hur de upplevt programmet och vad det givit dem. I min analys har jag tagit hjälp av teorier från genusvetenskapen med Hirdmans (1988) genussystem och organisationsteorier med genusperspektiv av Lindgren (1999) och Wahl m.fl (2001). Resultatet/analysen har jag delat in i teman; mentorn - relationen, nätverk, yrkessituation samt mentorprogram och kvinnor i karriären. Det framkom att de som haft en fruktbar relation till sin mentor själva anser att de haft en positiv utveckling både när det gäller sitt ledarskap och sin karriär. Adepterna menade att en bra mentor ska kunna driva adepten vidare i sin utveckling med frågeställningar kring vad adepten vill och vilka drivkrafter de har. En mentor ska också våga ta obekväma resonemang med sin adept. Att Stockholm Zonta VI endast har kvinnliga mentorer att erbjuda upplevde adepterna som positivt. De menade att kvinnliga mentorer har en större förmåga att förstå kvinnors villkor att göra karriär då de själva har den erfarenheten. De får med alla dimensioner, både privat och yrkesmässigt. Adepterna upplevde dock inte att de utökade sitt nätverk under programmets gång. De uppfattade att arrangören inte hade det som mål eller syfte då det inte ordnades särskild aktivitet för detta ändamål. Att mentorprogram är bra för karriären i allmänhet och i synnerhet för kvinnor var något adepterna ansåg. Några av adepterna upplevde att programmet haft en stor direkt inverkan på deras karriärutveckling medan de, vilka var missnöjda med mentorrelationen, inte upplevde någon inverkan. Många adepter menar att det är skillnad på hur män och kvinnor bemöts i arbetslivet. Framförallt upplever de att kvinnor måste vara bättre och prestera mer än män för samma uppgift. Enligt forskning hör det sannolikt samman med att kvinnor har högre krav på sig från omvärlden när de väl kommer upp i hierarkin. De högre kraven hänger i sin tur ihop med att det finns få kvinnor på ledande positioner. En annan orsak de uppfattade var att män tillsätter män. En lösning till problemet såg adepterna i att nya generationer har ett annat sätt att se på jämställdheten och att det med automatik kommer lösa sig i och med att nästa generation tar plats i maktsfären.